MMORPG är en växande spelgenre. Idag spelar närmare 11,5 miljoner människor spelet ”World of Warcraft”[1] vilket är det mest populära spelet inom genren just nu. Spelet är utvecklat av Blizzard Entertainment. I spelet så styr spelaren en fiktionell karaktär vilken spelaren utvecklar under tiden han spelar spelet. Samtidigt som man utvecklar sin egen karaktär finns tusentals andra spelare i samma påhittade värld. I ett MMORPG finns det inget definitivt sätt att ”klara ut” eller spela klart spelet. Spelutvecklarna kommer hela tiden ut med nya uppdateringar till spelarna. Du kan i princip utveckla din karaktär i oändlighet. Vissa forskare anser att detta är väldigt farligt för spelaren och att det gör spelet beroendeframkallande. För att man ska förstå den sociala aspekten är detta något man måste förstå. Eftersom spelet är ett multiplayer spel (ett spel spelat av flera spelare samtidigt) så måste man samarbeta med andra spelare för att klara av de flesta utmaningar i spelet. Ofta spelar man i en grupp med fem olika spelare och försöker besegra olika slags monster som gör din karaktär starkare. De svåraste utmaningarna kräver att upp till 25 spelare måste jobba tillsammans för att besegra utmaningen. Detta kräver en hög nivå av kommunikation för att koordinera de olika momenten i utmaningarna. De flesta spelarna föredrar att spela tillsammans med samma grupp människor varje gång man gör detta. Denna grupp människor kallas en ”guild”. En guild är en grupp människor som känner varandra och gillar att möta dessa utmaningar tillsammans med varandra. På grund av att man måste jobba tillsammans i en sådan stor grupp människor måste man oftast planera olika tider då alla kan spela tillsammans. Detta brukar vara ett par kvällar i veckan då alla träffas i spelvärlden och tar sig an dessa utmaningar tillsammans. Alla vid sina datorer i olika delar av världen samtidigt.

Det största problemet med dessa sorters spel är enligt de flesta att de som spelar spenderar så mycket tid själv vid sin dator. De anser att spelarna är osociala och saknar den sociala kontakten som människan måste ha. Jag hittade bland annat en artikel[2] när en person förklarar vad har hänt med hans vän och vad han tror om MMORPGs. Han förklarar att hans vän har spelat ett spel nästan hela dagarna i ett helt år och under den tiden har han gått up i vikt, fått sämre betyg och hans sociala liv har fallit i spillror. Hans kompis motargument var att han har fått viktiga sociala kontakter genom ett spela spelet. Artikelns författare anser dock att dessa människor som han träffar i spelet inte kan klassas som riktiga vänner eftersom de inte skulle komma och hjälpa honom om t ex hans bil går sönder eller gå ut med honom en fredagskväll och äta en hamburgare. Han skriver att vissa spelare säger att det bara är att fåtal människor som spelar så mycket som skribentens vän. Dock befarar han att siffran är större än vad genomsnittsspelaren tror. Han fortsätter med att förklara om hur stor tidsinvestering det kan vara att spela ett MMORPG och tar upp vissa extremfall. T ex vissa spelare som spelat 18 timmar i sträck för att försöka besegra en utmaning som ett liknande spel erbjuder.

Detta är den typen av artikel man brukar kunna hitta skrivna av folk som inte spelar MMORPGs. De som spelar har dock en helt annan vy på deras spelande.

/ Samuel Uhlin

[1] http://us.blizzard.com/en-us/company/press/pressreleases.html?081121

[2]  http://www.mediaverso.com/the-dangers-of-online-video-games.html

 De kläder vi ser i affärerna idag exporteras långt innan vi kan köpa dem. Oftast utvinns varan i ett land, tyget blir till i ett annat och sömnaden m.m. sker i ett tredje eller fjärde land. De största exportörerna inom klädindustrin är asiatiska länder som Kina, Indien, Bangladesh och Kambodja. De kläderna skickas sedan till oss i västvärlden för att vi ska kunna handla. 

 De som jobbar inom klädindustrin har det ofta svårt. Lönen är låg, anställningarna osäkra och många utsätts för sexuella trakasserier. Ibland händer det att arbetarna får jobba i upp till 18 timmar i sträck, varje dag och många tycker att deras rättigheter kränks. Det är svårt för dem att göra något åt det, då riskerar de att få sparken. Inte nog med att de som jobbar har det svårt, de flesta är barn, det på grund av underpriser. Lönerna till arbetarna blir så låga så att många blir tvungna att låta sina barn jobba för att försörja familjen.

Barn som jobbar inom klädindustrin arbetar med bomullsplockning, ädelstenshantering, och jordbruk. De jobbar för att de själva eller deras familjer ska kunna överleva. Barnarbete gör att barnen arbetar istället för att gå i skolan. Men inom klädindustrin har barnarbetet minskat. Det finns mycket kvar att göra innan det blir riktigt bra men det är bättre än för några år sedan. Idag är det är det inte ofta man träffar på barnarbete i fabrikerna som exporterar. Det betyder inte att barnarbete inte förekommer inom exportindustrin, men det är inte lika mycket som förut. Eftersom produktionsvägen är så lång är det svårt att spåra barnarbete och det går inte att lösa utan att man tar tag i andra problem samtidigt. Barnarbete är fortfarande vanligt i en del länders industrier, och nu när fokusen mest har legat på barnarbetet har andra viktiga problem blivit ”mindre viktiga” .

Det är stor brist på fackliga rättigheter inom klädindustrin och de andra problemen (låga löner, långa arbetstider, farlig arbetsmiljö) kan bero på att det inte finns så mycket fackföreningar och på lång sikt är det de som behövs för att lösa det här. Idag är det ont om dem i de land där de behövs mest. Att starta en fackförening är förenat med livsfara i de länderna.

Det finns dock något som kallas globala ramavtal som ska hjälpa i de länder där det behövs.

Ett globalt ramavtal är ungefär som ett globalt kollektivavtal, men inte lika detaljerat. Det ska tecknas mellan ett multinationellt företag och den organisation som representerar arbetarna. Och om en av dem bryter mot avtalet så kan den andra ta till motåtgärder. Det här avtalet ska vara en grund för lokala förhandlare och det ska kontrolleras av arbetarna själva, men det är inte alltid möjligt eftersom arbetarna inte är tillåtna att vara med i någon fackförening.

Det positiva med detta är att vi, länderna i väst kan få kläder väldigt billigt jämfört med hur det skulle vara om arbetarna var välbetalade. Klädindustrierna behöver inte betala ut lika mycket lön om arbetsvillkoren är sämre då kan inte arbetarna kräva mer. Trots det så är de negativa sidorna av det här mycket större. Det är klart att människorna som jobbar såhär ska få det de behöver. Det ska kunna klara sig på sin lön och barn ska absolut inte behöva arbeta.

För att det här ska lösa sig på ett relativt bra sätt måste man se till att fackföreningar inte är förenade med livsfara. Om man lyckas med det kommer arbetarna, både barn och vuxna, kunna få det bättre. De skulle inte behöva vara rädda för att jobba för deras egna rättigheter. I och med att fackföreningar skulle uppkomma skulle arbetarna tjäna mer också och då skulle inte barnen behöva jobba.

/Emelie Sandström 

Länkar:

http://www.renaklader.org/industrin

 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=1985122

 http://www.rattviseakademin.se/L%C3%A4s-mer/Handel—konsumtion.aspx?M=News&PID=564&NewsID=96

 Svensk utrikespolitik kännetecknas av ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” (säkerhetspolitik.se, se källförteckning). Det innebär att vi inte har gått in i någon militär allians, vi är tex inte med i NATO, och om krig skulle utbryta i något europeiskt land eller någon av de nordiska länderna så håller vi oss neutrala. Vi har i Sverige lagar och regler om hur vapen och krigsmateriel får säljas till andra länder. Rikstan har antagit vissa riktlinjer som bla säger att Sverige inte får exportera till länder som befinner sig i krig med annat land. Krigsmateriel får inte heller exporteras till länder där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

 Sverige tillhör en av de tio största exportörerna av krigsmateriel på världsmarknaden, inom EU ligger vi på 5:e plats och vi säljer till över 60 olika länder. Sedan 2003 har den svenska exporten nästan fördubblas och 2009 slog vi rekord när vi sålde för drygt 13,5 miljarder kronor. Stridsfordon, robotar, kanoner och radiosystem är exempel på utrustning som exporteras från Sverige i dag.

 Följer våra politiker de riktlinjer som är uppsatta? Av de artiklar i ämnet som jag tagit del av verkar det inte som det. Under krig i bla Burma, Sri Lanka och Indonesien användes svenska vapen. Likaså används svenska vapen av amerikanska styrkor i Afghanistan och Irak. Till länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiralen och Pakistan, där diktatur råder och mänskliga rättigheter kränks, säljs svensk krigsmateriel regelbundet. Pakistan tillhör också en av de största mottagarna av svensktillverkade krigsmateriel. Den 14 februari 2007 slog den svenska regeringen fast att den svenska utrikespolitiken ska präglas av att demokrati och mänskliga rättigheter gagnas samtidigt som krigsmateriel till diktaturer under 2006 såldes för över 1,2 miljareder kronor (länder som klassas som diktaturer enligt amerikanska organisationen Freedom House).

Som jag nämner ovan så verkar det, enligt det material som jag tagit del av, inte som att politikerna följer de regler som satts upp vad gäller krigsmaterielexporten. Men eftersom vi lever i en demokrati så antar man att det svenska folket tycker att exporten är OK. I Sydsvenska Dagbladet, 2009-12-10, presenteras en undersökning om hur svenska folket förhåller sig till vapenexporten. På frågan ”Skall Sverige tillåta vapenexport till länder där allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer?” svarar 81 procent att de inte vill det och 92 procent vill inte att Sverige ska tillåta vapenexport till länder där kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. På frågan om man överhuvudtaget ska bedriva någon vapenexport svarade 37 procent ja och 55 procent nej.

När jag läser artiklar och information om ämnet så verkar det så tydligt att politikerna inte följer sina regler och att de inte har opinionen på sin sida. Det är troligt att jag inte har lyckats hitta information som försvarar vapenexporten och som inte anser att det överskrider de lagar och regler som är uppsatta, det jag har läst har framförallt varit starkt kritisk. Argument som jag ändå har stött på är att vapenexporten, och vapenindustrin överhuvudtaget, ger arbetstillfällen och att Sverige får in pengar till stadskassan tack vare exporten. Vapenutvecklingen bidrar också till ny teknik som kan användas civilt, Eriksson med telefontekniken eller SAAB med civila flyg. Ytterligare ett argument är att vi måste ha en egen försvarsmakt för att kunna fortsätta vara neutrala och för att vi ska ha råd med det måste vi exportera.

Det svenska neutralpolitiska förhållningssättet rimmar dålig med hur vapenexporten bedrivs. Kanske borde regeringen se över sina förordningar och regler så att de verkligen matchar hur man agerar. Om man säljer vapen till länder i krig, till länder som hjälper andra länder i krig eller om man säljer till länder som kränker mänskliga rättigheter så borde man vara öppen med det och inte hyckla. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare. Men hellre än att se över förordningarna och reglerna så borde man börja följa dem och lyssna till vad opinionen tycker i frågan om vapenexport.

”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de!” (Henrik Tikkanen)

 /Alex Valijani

 Källkritik

De källor jag har använt mig av har varit aktuella, mellan 2006-2010, varierande artiklar har berört samma ämne och är enligt min bedömning trovärdiga. De har dock i stort varit enkelriktade, tagit ställning mot svensk hantering av vapenexport. Hela arbetet baseras på artiklar och hemsidor från internet, ev skulle arbetet kunna bli mer nyanserat om jag sökt bland tex böcker.

 Källförteckning

www.svenskafreds.se

www.newsmill.se

sydsvenskan.se

www.gp.se

www.sakerhetspolitik.se

regeringen.se

www.yelah.net

www.freedomhouse.org

Sverige har en relativt bra djurskyddslagstiftning. Där står det bland annat att djuren ska ha tillgång till en så naturlig miljö som möjligt för att de ska kunna bete sig naturligt. Det står det också att de ska ha mat och vatten och att man inte får slå dem med något som kan skada dem, och att de ska bedövas innan slakt.[1]

Det kan kännas som en självklarhet att de köttprodukter vi köper i butiken eller blir serverade på restaurangen kommer från djur som fötts upp enligt de svenska reglerna, men det behöver inte vara så. Vi importerar årligen över 250 miljoner kilo kött från andra länder.[2] De länder vi importerar ifrån har inte samma djurskyddslagar som Sverige har. Skillnaderna behöver inte alltid vara enorma, särskilt inte då mycket av importen kommer från EU som har vissa tydliga regler för djurskötsel. Skillnader finns det dock ändå, och i en fråga som djurskötsel kan till synes små avvikelser vara ganska stora i praktiken.

Till exempel får man i EU kupera grisars svansar, det vill säga att man klipper av dem för att förhindra svansbitning, ett beteende som grisar ibland falla in i när de inte är stimulerade. Detta är till exempel tillåtet i Danmark – som enligt Jordbruksverkets hemsida stod för ungefär hälften (ca 55 miljoner kilo) av det importerade griskött som lades på svenska tallrikar bara förrförra året.[3] Fastän avklippningen egentligen bara ska tillämpas i speciella fall så har över 99 % av grisarna i Danmark avklippta svansar enligt en rapport från EFSA, gjord 2007. I Sverige är kuperingen förbjuden och enligt samma rapport så kuperas inte heller svenska grisars svansar.

I Danmark och i EU:s minimiregler är det även tillåtet att göra något som kallas för att fixera suggor, som betyder att man stänger in suggan i en slags bur som ofta är så trång att hon inte ens kan vända sig i den, ibland bara ligga stilla och äta.[4] I EU-länder kan suggor mycket väl vara fixerade i halva sina liv.[5] Att suggor fixeras händer i Sverige också, men vi har en mycket mer restriktiv lagstiftning än de flesta av våra EU-kollegor.

Desto längre man letar desto fler frågor uppstår. Kommer lammköttet från Nya Zeeland från lamm som varit instängda hela livet och avmaskats med plågsamma metoder? Blev kon till hamburgaren bedövad på något sätt innan hon fick halsen avskuren?

Helt säker kan man aldrig bli, men vet jag att köttet jag äter kommer från Sverige så kan jag ändå vara någorlunda säker på att åtminstone ovanstående inte inträffat – även om man förstås kan diskutera det etiska i att äta kött överhuvudtaget – fast i dagens läge kan köttet jag äter komma nästan varifrån som helst och djuret blivit behandlat därefter.

När man handlar rent kött i butiken är det ofta ursprungsmärkt, och på så sätt kan jag som konsument välja att köpa kött från Sverige eller från utlandet. När det handlar om smörgåspålägg, eller det man äter på en restaurang, för att inte tala om köttet i skollunchen, är det betydligt svårare.

Det är kanske inte så mycket svenska staten kan göra åt att det importeras djur som kan ha slaktats utan bedövning eller behandlats på andra sätt som inte tillåts i Sverige. Vi är med i EU, och har därmed ett frihandelsavtal med de andra medlemsländerna som gör att staten inte får stänga ute utländska försäljare från den svenska marknaden.

Det staten däremot kan göra är att försöka påverka andra länder inom t.ex. EU till att förbättra, sin djurlagstiftning. Det som talar emot att förbättra villkoren för djuren är mest att det skulle bli dyrare med hårdare regler, så det gäller att lyfta fram positiva erfarenheter.

I slutändan sitter förmodligen makten, som i många fall i en marknadsekonomi, hos konsumenterna. Om större delen av det importerade köttet hamnar i storkök, vilket troligen är fallet, försvårar det förstås ordentligt för den som vill veta vart köttet i matsalen kommer ifrån. Det blir bara till att fråga och hoppas på det bästa – för desto fler som bryr sig desto större chans till en förändring. Annars är det bara att hoppas på att våra grannländer, unionskamrater och världens övriga länder snart förbättrar sina egna regler så att de blir lika hårda, eller hårdare, än de vi har i Sverige idag.

 Ett riktigt grisliv? Inte en särskilt ovanlig syn på europeiska bondgårdar.

/ Elvira Lindberg

Länk:http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1988:534

[2] Jordbruksverkets hemsida, se länk nedan. Griskött, får-, get-, fågel- och nötkött hopräknat.

[3] Länk: http://www.sjv.se/amnesomraden/handel/politikochframtid/eusjordbrukspolitik/griskott.4.67e843d911ff9f551db80008884.html

 [4] Ekot

Länk: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3437&grupp=7849

 [5] Tidningen ”Svensk Gris med knorr” Länk: http://www.svenskgris.se/attachments/95/107.pdf

Starkt sammankopplad till svensk grisindustri och förmodligen ganska partisk.

På Unicefs hemsida läste jag om barnarbete och blev väldigt upprörd över det som stod där. Ska det verkligen vara så att ett barn tvingas arbeta i hemska förhållanden, och bli berövad sin barndom och utbildning och chansen att kunna få en bättre framtid?

Det har blivit ett stort globalt problem med barnarbete som sker i hemmet, hemtjänst, fabriker, och på gatan. En stor orsak till barnarbete är att de måste hjälpa till att försörja sin familj p.g.a. fattigdom. Det händer att fattiga föräldrar säljer sina barn till fabriker mot en summa pengar eller mot ett beviljande av ett lån. Barnen utlovas bra lön och goda arbetsförhållanden men blir ofta utnyttjade och arbetar i dåliga förhållanden. Många av barnen kan jobba upp till 16 timmar per dag vilket ger dem alldeles för lite nattsömn och ingen tid till studier eller att vara just barn. Ungefär hälften av barnen kombinerar studier och arbete.

Det arbete som sker i hemmet är det vanligaste barnarbetet och det kan vara att jobba med jordbruk. Det är väldigt fysiskt påfrestande att arbete inom jordbruk för ett barn och även väldigt farlig när man arbetar med farliga maskiner och giftiga bekämpningsmedel. Att arbeta som hemhjälp sker mest bland flickor och de är väldigt utsatta och det händer att barnen blir utsatta för olika övergrepp av sina arbetsgivare.

De barn som jobbar i fabriker jobbar ofta i extremt hemska förhållanden. Detta betecknas ofta som slaveri där små barn tvingas arbeta med farliga maskiner och farliga ämnen.

Det arbete som utförs på gatan ökar snabbast och det kan vara barn som tvättar bilar, putsar skor, säljer tidningar och blommor. En annan orsak till varför man sätter barn i arbete är att de inte kräver lika mycket lön som en vuxen. Men det är inte bara i utvecklingsländerna det pågar barnarbete utan även i västvärlden förekommer barnarbete.
Det pågår mycket arbete att försöka få stopp på det barnarbete som sker i världen. På Unicefs hemsida i en artikel läste jag om barnkonventionen som innehåller bestämmelser om barnens rättigheter och så här stod det:

”Artikel 32: Barnet har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång eller äventyrar barnets hälsa

Artikel 24: Barnet har rätt till hälso- och sjukvård.

Artikel 28: Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning.

Artikel 31: Barnet har rätt till lek, vila och fritid.

Artikel 34: Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.

Konventionen uppmanar vidare att alla undertecknande stater ska fastställa en minimiålder för barn som arbetar, reglera arbetstid och arbetsvillkor samt fastställa straff eller påföljder för dem som bryter mot dessa regler. Många länder har redan lyssnat till uppmaningarna och stiftat nya lagar samt vidtagit nödvändiga åtgärder.”

Barnarbetet tror jag oftast sker i fabriker där man kräver stor och billig arbetskraft.

Länder med industrier som har dålig ekonomi och avsaknad av realkapital håller nere lönekostnaderna med att bl.a. använda så billig arbetskraft som möjligt. För att industrin ska kunna gå med vinst måste de ha låga löner och där med är billiga barnarbetare ett bra alternativ för att hålla nere kostnaderna. Jag tror att vi i västvärlden är en bidragande orsak till barnarbetet i världen. Vi vill köpa så billigt som möjligt och sedan sälja till ett högre pris för att göra en vinst. Västvärlden måste ta sitt ansvar och inte utnyttja fattiga länder för egen vinnings skull. Unicefs arbete är viktigt och baseras på FN:s konvention om barnets rättigheter i världen oavsett bakgrund. Unicef finns i 150 länder och som FN organ har de möjligheter att påverka regeringar och de som bestämmer i landet för att kämpa för barnens rättigheter.

Vad kan den vanliga människan göra för att försöka stoppa t.ex. barnarbete och andra orättvisor?
Fattigdomen är ett stort problem och barnen jobbar för att hjälpa till att försörja familjen. Eftersom barnen måste arbeta ofta under dåliga arbetsförhållanden påverkas barnens hälsa negativt och deras utbildning blir eftersatt.
Att bli Världsförälder är ett sätt att hjälpa utsatta barn. Genom att skänka 100 kr eller mer per månad hjälper man barn världen över. Skillnaden mellan att vara fadder och Världsförälder är att som fadder hjälper du ett barn ekonomiskt och brevväxlar och får en personlig kontakt med barnet. Som Världsförälder skänker du pengar varje månad via autogiro till FN:s barnfond, Unicef ser till att pengarna går till de barn som är i mest behov av hjälp.

/ Elin Lundgren

Käll0r:

http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/barnarbete
http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/snabbfakta/barnarbete
http://www.unicef.se/stod-oss/bli-varldsforalder
http://www.unicef.se/om-unicef/uppdrag-och-mal

 I textilindustrin används mycket kemikalier. Det behövs ungefär ett kilo kemikalier för att producera ett kilo textilier. Lite av kemikalierna stannar kvar i den färdiga produkten men det mesta tvättas ur och hamnar till stor del i närliggande floder, marker och även i grundvattnet. Hur mycket som släpps ut beror på om det finns reningsanläggningar och i så fall, hur bra de är. Många, men inte alla kemikalier är giftiga, men de kemikalier som inte är giftiga kan vara far liga på andra sätt. Syror och baser som används, ändrar pH-värdet i vattnet och kan även ändra egenskaperna hos andra kemikalier så att de i sin tur blir giftigare.

 När kemikalier släpps ut blir det obalans i den biologiska produktionen och växter och djur dör ut.

 Föroreningarna har även nått ner till grundvattnet.

 I textilproduktionen används många olika ämnen. Syror och baser gör när de släpps ut i vattnet att blir det förändringar i pH-balansen, vilket leder till antingen försurning eller övergödning i vattendragen.  Om det blir försurning innebär det att vattenväxter och vatten djur, såsom bl a fiskar inte får tillräckligt med näring och dör. Övergödning kan innebära att det blir syrebrist på grund av syret används för nedbrytning av organiskt material. Vattendragen kan även växa igen.

 Textilierna färgas och det används då mycket pigment. Pigmenten är ofta inte giftiga, men gör så att vattnet blir grumligare. Då får solljus svårare att tränga igenom och fotosyntesen hindras, vilket gör att den biologiska produktionen i vattendragen minskar.

 När trådar ska spinnas till garn är det stora påfrestningar på trådarna och det är lätt att de går sönder. För att minska risken att trådarna slits av används spinnoljor, ofta mineraloljor som har tillsatser av tensider för att lättare kunna tvättas ur. Båda dessa ämnen är svårnedbrytbara och vissa av mineraloljorna innehåller polyaromatiska kolväten som kan vara cancerframkallande. De ämnena är giftiga för sjö- och vattenlevande organismer och når det grundvattnet kan stora dricksvattentäkter förstöras.

 I urtvättningsvattnet förekommer ibland tensiden nonylfenoletoxilat. Nonylfenoletoxilat är inte farligt när det är i sin grundform, men det bryts lätt ner till nonylfenol, vilket är ett mycket miljöfarligt ämne. Ämnet har en hormonstörande effekt och kan ge risk för nedsatt fortplantningsförmåga och för fosterskador.

För befolkningen som bor runt omkring en textilfabrik, kan det innebära stora konsekvenser. Fiskevattnen blir förstörda, jordbruksmarkerna kan bli obrukbara och det kan bli brist på vatten, men det finns även positiva saker med textilproduktionen. Det skapas arbetstillfällen och på så sätt kan många komma ut ur fattigdom.

För att lösa problemen med förorening i textilproduktionen måste det hittas ett sätt att byta ut de miljöfarliga kemikalierna mot något ofarligt. Det är inte det lättaste, för de flesta textilproducenterna är fattiga och använder då de billigaste medlen, som då ofta är de som är mest smutsiga och miljögiftiga. Utvecklingen av bättre medel och nya tekniker måste fortsätta och sen subventioneras så de kan användas av alla. I det långa loppet, konsumerar vi mindre, tillverkas det mindre och då blir det mindre föroreningar.

 / Anna Nenner

 Ett problem som med största sannolikhet inte påverkar och drabbar oss svenskar, i någon större utsträckning, är brist på vatten. Men på många platser i världen lider människor av vattenbrist. Över 1 miljard människor i världen saknar idag tillgång till rent dricksvatten. Vattenbristen är konstant och oföränderlig för 450 miljoner människor i 29 länder. Tillgång till vatten är förutsättningen till att kunna producera mat vilket alltså innebär att när folk inte har tillräckligt med vatten så kan det leda till svält. Vatten är en nödvändighet, en viktig beståndsdel för att vi ska överleva.

 Ett aktuellt problem gällande vatten råder i Egypten. Om fem år kommer landet inte längre ha tillräckligt med färskvatten till folket. Egypten tillhör ett av alla länder där befolkningen växer snabbast så den akuta vattenbristen kommer att få katastrofala följder. Människorna dör av törst, och redan nu har det också uppkommit konflikter om vattentillgången. Ett exempel är bönderna som bråkar med varandra om vatten eftersom de behöver bevattning till sina åkrar. Egyptens regering beskriver situationen som kritisk och bedömer att vattnet i Nilen inte kommer att räcka till befolkningen redan inom 6 år.

 Myndigheterna tar inget ansvar utan invånarna får själva ordna avlopp och dricksvatten till sina hem. Många har inte råd att fixa avlopps- och vattenledningar så de har inget val annat än att vara utan. Om sju månader kommer Egyptens befolkning att ha ökat med en miljon, den miljonen kommer också att behöva hämta sitt vatten ur Nilen.

 Vilka åtgärder finns då för att kunna lösa eller i alla fall förminska problemen med vattenbristen? Till och börja med har jag kommit på några enkla saker som var och en kan tänka på. Att inte lämna kranen med vattnet rinnandes när man borstar tänderna och att inte låta duschen stå på medan man schamponerar in håret, är två saker man kan tänka på för att spara på vattnet. Det kanske låter fånigt och känns fullkomligt obetydligt men tänk om alla skulle ta till sig detta och göra dessa små förändringar i vardagen. Mycket av detta har med sunt förnuft att göra. Det är inte särskilt svårt att förstå att man slösar oerhört när man ”använder” vatten man inte använder. Dock bryr sig många i vårt land inte om att spara på vattnet eftersom Sverige är ett av de länder som har störst tillgång till vatten. Som privatperson måste man därför inte spara på kallvatten. Det är däremot bra att hushålla med varmvatten eftersom det kostar mer och kräver större mängd energi att tillverka. Jag är ändå av den åsikten att man bör vara sparsam med allt vatten eftersom vår värld har begränsade resurser. Bara 1 % av jordens vatten kan användas, hela världen ska alltså dela på den procenten.

 Det är enkelt att peka på problemet, att hitta lösningar och hållbara strategier är svårare för att minska vattenbristen ur ett globalt perspektiv. Riktlinjer för vatten och sanitet måste göras i de länder där vattenbrist råder. Regeringar borde satsa en liten del av BNP på vatten och sanitet för att bekämpa fattigdom. De nationella planerna behöver stöd av internationellt bistånd för att kunna förverkligas. Därför måste det också finnas globala riktlinjer för hur man ska komma till rätta med vattenbristen.

 Jag har också funderat över att man skulle kunna se till att inte ha fler jordbruk och vattenkrävande industrier än vad vattenmängden tillåter, men då blir det problem eftersom många bönder skulle bli arbetslösa. I och med det måste man förse bönderna med icke-vattenkrävande jobb så att de har möjlighet att försörja sig. Men detta är inte särskilt hållbart eftersom de flesta inte kan välja om de ska arbeta med jordbruk eller inte; de gör vad som krävs för att överleva. Men för att kunna minska bristen på vatten i världen krävs ett stort globalt samarbete och mycket stöd från de rika länderna.

 Vi måste börja tänka på att varje individ kan göra skillnad. Du kan hjälpa till och förändra världen, trots att du bidrar med något så litet som att inte låta kranen stå och rinna när du står med tandborsten i munnen. Vi måste sluta blunda inför verkligheten och tro på att vårt eget beteende faktiskt har en betydelse. Alla måste hjälpas åt och bidra med ”det lilla”, tänk på ordspråket ”många bäckar små bildar en stor å”. Rent och friskt vatten borde vara en rättighet för alla människor.

 / Sandra Pahlm

Källförteckning:

 http://mobil.svt.se/2.22577/1.1900358/akut_vattenbrist_hotar_egypten?lid=is_search549588&lpos=34&queryArt549588=statliga+bolag’&sortOrder549588=0&doneSearch=true&sd=22634&from=siteSearch&pageArt549588=3

 http://www.yelah.net/articles/20030610003833

 http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=230571

 http://www.faonorden.se/imageserver/dodko.jpg

Om jag säger Multinationella företag, vad säger du då? Kanske säger du ett stort företag, eller så kanske du säger globalisering? Rätt säger jag då. Men vad är ett multinationellt företag egentligen och hur påverkar dem vår marknad?

Ett MNC företag eller MultiNational Corporation, är ett företag som har sina verksamheter i flera länder. Alltså, ett MNC företag kan sprida sig ut över hela världen och bli gigantiskt! T.ex. coca-cola, de produceras och konsumeras över hela världen. Det finns nog inte en enda person som inte har druckit coca-cola, hört talas om coca-cola eller inte känner till deras logga. Syftet med ett multinationellt företag är att företaget ska få tillgång till fler marknader istället för att behöva begränsa sig till ett enda.(källa: svenskt näringsliv och regeringskansliet)

Det som oftast händer när dessa multiföretag växer fram är att konkurrensen minskar på marknaden eftersom att multiföretaget ”äter upp” sina motståndare. Tillexempel om vi jämför Pepsi och Cola. En undersökning visar att majoriteten av dem som deltog i undersökningen, föredrar Pepsi framför Cola. Ändå klassas Cola som den mest framgångsrika multiföretaget. Detta beror på, menar den amerikanska tidningen som gjort undersökningen, att Coca-cola är mer utspridd över världen och har marknadsfört sig själva bättre än vad Pepsi har gjort.

 Varför finns då dessa multiföretag? Det enda de gör är att lura oss till att överkonsumera! Eller? – Nej faktiskt inte! Det råder brist på marknader i världen och att driva en marknad kostar pengar. Att genomföra och organisera ett storföretag kostar mindre än att driva samma transaktioner på en marknad.  Därför behövs dessa storföretag för att få produktionen att gå framåt.

 MNC företagen stödjer de nyliberala ideologierna. En av liberalismens punkter är att inte lägga sig i företagens verksamhet, utan de vill att de ska klara sig själva. Multiföretagen sköter all sin verksamhet själv och den kan vara utspridd över hela världen. Apple t.ex. har sitt huvudkontor i Kalifornien men deras I-pod tillverkas till störst del i Kina. USA och Kina har helt olika lönestandarder. Därför för att spara mer pengar, flyttar Apple ut företaget från USA till Kina där lönestandarden är mindre och kan på så sätt få mer arbetskraft och producera mer, men till samma pris som i USA. Detta tycker jag är problemet med multinationella företag.

 Om man jämför ett MNC företag med ett vanligt företag så värnar de alltid om det sociala lika mycket som vinsten. Vilket multiföretag inte gör. Deras största och enda syfte är den ekonomiska vinsten och de tänker inte alls på den sociala delen och de, enligt mig, utnyttjar folk för sin egen vinning. Självklart har MNC företag riktlinjer som de måste följa. Bl.a. måste de respektera de anställdas fackliga rättigheter. Men om de anställda inte har något fack i sitt land, får de göra som de vill då?

En grupp människor som är kritisk till multinationella företag är 400 miljoner kristna i 340 olika kyrkor i 120 olika länder(däribland svenska kyrkan!) De är kritiska till nyliberalism, kapitalism, storföretag och globalisering. Alla dessa saker representerar materialism, orättvisa och girighet. Detta är, enligt kristendomen, en synd. År 1993 anklagade Svenska kyrkans biskopar företag som anställer människor i låglönelände för att uppföra sig ogudaktigt. (ur: Tomas Larssons ”globalisering och multinationella företag” svenskt näringsliv.)

 Löneupplägget i vår moderna tid kan liknas vid det antika slaveriet.

Jag citerar från Bibeln:

 ”Profeten Jeremia uttalade Guds dom över företagare som inte betalade rättvisa löner. Ve den som tvingar sin nästa att tjäna honom för intet, och inte ger honom hans lön” (Jer 22:13)

 Denna fras kan liknas vid de moderna storföretagen som letar upp låglöneländer för att slippa behöva betala ut rättvisa löner för att själva kunna tjäna massa pengar på det. Självklart vill företagen tjäna så mycket pengar som möjligt, så på så sätt är de riktigt smarta när de startar företag i ett u-land där 10 personer har samma lön som 1 person har i ett i-land. Men samtidigt hjälper MNC företagen människorna i u-länderna som får jobb att förbättra sin levnadsstandard så att de har råd med mat, rent vatten och bättre bostad. Vilket är positivt!

 I-länderna däremot märker inte av detta problem på samma sätt. Det vi märker är att det produceras och konsumeras mer, samt att vi får mindre jobb eftersom att de flyttas till u-länderna.

 Problemet kommer alltid att bistå eftersom att det alltid har funnits och kommer alltid att finnas giriga människor. Det vi kan göra för att göra problemet mindre är att vi kan hjälpa fler länder att få bättre levnadsstandard så att fler får jobb och tjänar pengar. Då kommer u-ländernas löneupplägg att öka, eftersom att landets standard ökar när arbetslösheten minskar! På så sätt kan inte multiföretagen utnyttja folk på samma sätt eftersom att de får högre löner. Så det vi måste göra helt enkelt är att undervisa folk, få dem att förstå vad som försiggår bakom alla varor och piffiga loggor som ska locka till sig kunder. Vi är u-ländernas sista hopp.

Tänker du hjälpa till?

 /Francesca Vincentie

Källor:

 www.sn.svensktnaringsliv.se

 Tomas Larssons ”globalisering och multinationella företag”

 www.sweden.gov.se

 www.osha.europa.eu

 www.wikipedia.org

 www.Ne.se

 www.regeringen.se

 Bibeln

 Mormor

”I dagens samhälle är det vanligt med resor utomlands till bland annat tropiska och exotiska ställen, kanske har ni själv varit på resa till Grekland i sommar eller har någon vän som varit på solsemester på Kanarieöarna. Globalisering har verkligen hjälpt turismen att öppna upp alla de unika orter som folket alltid velat resa till och med flyg så kan man billigt ta sig dit. Som turist får man ta del av kulturen, maten, vädret och friheten, men finns de några negativa sidor inom turism och resande? I denna artikel berättar jag om de negativa och positiva delarna inom turism.”

 Turism är en benämning över människors aktiviteter när de reser till platser utanför sin hemort. Dessa aktiviteter har oftast med fritidsysselsättning att göra. Ordet turism syftar mest på fritidsresandet, men gäller i praktiken över allt som inte är det vardagliga resandet, tex. pendling. Enligt Internetsajten Wikipedia så är turismen indelad i fem beståndsdelar: Försäljning, resande och tre delar som hör ihop: boendeanläggningar, matleverantörer och aktivitetsarrangörer. Några typer av turism är bland annat social turism, sexturism, kravallturism och abortturism.

Turism har många positiva sidor och främst av allt är det att ett lands ekonomi kan bli bättre. Länderna som tjänar mest pengar inom turism och resande är USA, Spanien och Frankrike. De länderna tjänar mellan 50 och 100 miljarder dollar enbart på turism, varje år.

Men turismen har även en baksida. Ett ständigt återkommande problem är miljöfrågan och det är bevisat att till exempel flygresor förstör miljön.

Sexturism har ökat i popularitet de senaste åren bland annat på grund av att de är lättare att resa utomlands med de transportmedlen som finns tillgängliga i och med det globaliserade samhället. Inom sexturism förekommer en stor mängd såkallade trafficking offer, ett känt fenomen. Sexturism till länder där barn utnyttjas i prostitution har stor omfattning med undantag av Sverige. Pedofiler och sexturister reser ibland till sådana länder, framförallt i Sydostasien, i syfte att sexuellt utnyttja barn, vilket gör utnyttjandet av barn till en del i sexturismen.

Förstörelse av egendomar och respektlöst beteende kan även förekomma i länder som många turister vistas i. Några dilemman som kan uppstå för lokalboende pga. av turism är bland annat att vissa turister respekterar inte den lokala livsstilen och traditionerna. Jobb involverade i turismindustrin existerar bara under vissa perioder och är inte så välbetalda, detta kan vara farligt för länder som blivit beroende av turism och har de som sin huvudsakliga inkomstkälla. Jobb som bara finns under vissa säsonger kan möjligtvis leda till höga siffror av arbetslösa människor.

Mer negativa effekter av länder som blivit för beroende av turism är bland annat:

Läckage eller Leakage; den höga andelen av de pengar av turister som lämnar landet. Läckage kan leda till att Inflationen kan stiga i allmänna prisnivån eller så kan de bli en minskning av pengarnas köpkraft.

 Länder som är ekonomiskt beroende kan drabbas hårt. Förändringar kan ske över en natt på grund av bland annat naturkatastrofer och terrorism.

Så finns det något vi kan göra åt dessa problem? Personligen så tror jag att det inte finns speciellt mycket vi kan ändra på. Man kanske kan få människor att vara noggrannare med att välja sätt att resa på som är mildare för miljön, tex. resor med cykel eller båt. Att kunna ändra på det sätt som människor beter sig på tror jag är väldigt svårt, då alla tycks göra som de själva vill.

När jag var på Kreta i Grekland under sommarlovet så märkte jag att de flesta turister inte brydde sig om att slänga sitt skräp utan lät de stå kvar ute på vägarna. Många körde ofta runt med hyrda fordon enbart för skojs eftersom det inte finns lika mycket trafikregler där och om man kollar från ett miljöperspektiv så är detta raka motsatsen till vad miljövänligt är, då de släpper ut massa avgaser.

Problem som är involverade i sexturism tror jag kan åtgärdas genom att man inför ett system med strikta kontroller över de personer som ska ut på sådana resor. Man ska få begära privat information av personer som enbart är ute efter sextjänster så man kan se om han tidigare varit involverad i kriminella verksamheter eller blivit dömd för tex. pedofili. Sen vill jag såklart att lagarna i de länder där barn utsätts för sådant borde ändras. Införande av straff på de personer som gör dessa handlingar.

Annars så tror jag att turism ur en global syn lär fortsätta som den gör idag, människan har en positiv syn på turism och jag tror inte den kommer att ändras i nuläget. 

/ Jonathan Nilsson 

1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Turism
2. http://www.hallbarturism.com/
3. http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/51/23/5ceff4b3.pdf
4. http://wiki.answers.com/Q/What_are_the_negative_economic_impacts_of_tourism
5. http://www.answers.com/topic/tourism

Transporten av gods ökar hela tiden. Däremot ökar inte godsmängden som transporteras i samma fart. Det resulterar i halvtomma lastbilar och paketbilar. Vad ska det vara bra för då? Idag tjänar man nämligen mer på att ha snabba leveranser än vad själva transporterna kostar. Om företag levererar sina varor på en gång slipper de t ex betala för stora lager att förvara varorna i. Och när varorna levereras fort till kunderna tjänar företagen också på det genom att få bättre förtroende av kunderna.

Hur mycket sliter då detta på miljön? Eftersom många lastbilar kör halvtomma körs det många fler transporter än det egentligen behövts. År 2008 kördes det mer än 2,9 miljarder km med lastbilar i Sverige. En lastbil drar ungefär 5 liter per mil, det betyder att 1.45 miljarder liter diesel gick åt till lastbilstransporten 2008. Utsläppen av koldioxid från det blev över 3.75 miljoner ton och det motsvarar vad mer än vad 600 000 svenskar släpper ut på ett år. Lastbilstransporten är alltså en riktig miljöbov. För miljöns skull borde vi alltså sluta köra halvtomma lastbilar och istället lasta fullt och kanske till och med ersätta lastbilstransporten till en stor del med tågtransport. Vilket av de alternativen vi än skulle köra på skulle en stor del av de många tusentals lastbilschaufförer vi har i Sverige bli av med sina jobb. Vi har alltså ett problem när vi har många fler chaufförer anställda än det egentligen behövs. De flesta företag anställer hellre en egen chaufför till sin egen lastbil och lastar den halvfull än att kunna dela på en lastbil med ett annat företag som också bara har halvfull last och levererar till samma företag som det första. Många företag skulle säkert förlora mycket på att göra det eftersom det är en del i konkurrensen att kunna erbjuda sina kunder snabba leveranser. Sedan när varorna lämnats åker oftast lastbilarna tomma tillbaka. Ungefär 25 % av all lastbilskörning i Sverige körs utan någon som helst last.

För att dra ner på lastbilstransporterna måste vi hitta en lösning där vi hittar nya lösningar på vårat sätt att transportera varor så det inte körs fler lastbilar än det behövs. T ex borde man kunna vänta några dagar med att leverera vissa varor som det inte är så bråttom med. Om det är bråttom att leverera en liten mängd varor borde detta kunna samköras med andra varor. Vi borde också hitta ett system så att när man levererat varor till ett ställa kan man samtidigt hämta andra varor från ställen i närheten som ska tillbaka till det ställe man kom ifrån. Ett till alternativ som skulle minska koldioxidutsläppen är om vi istället skulle börja frakta mer med tåg. Nackdelen med detta är att det är dyrare och ”ekonomiska” som många företag är skulle de kanske inte i första hand lägga sina pengar på dyrare men miljövänligare transport när de känner att de inte har något att vinna på det. Sedan har vi ju också alla lastbilschaufförer som nog mer än gärna vill ha kvar sina jobb. Och alla åtgärder ovan innebär att en stor del av alla dem blir av med sina jobb. Alltså vinner inga människor på det eftersom de arbetslösa lastbilschaufförerna inte får några inkomster, företagen får sämre ”stämpel” med längre leveranstider och om de måste betala dyrare tågtransporter får de även större utgifter. Även kunderna blir mindre nöjda när leveranstiderna blir längre.

Det finns alltså många saker som gör det svårt att arbeta mot klimatförändringarna. Det är detta vi ska övervinna. Trots att vi vet faktan om hur detta tar på vår miljö så gör vi inte de relativt lätta förändringar vi kan. Lastbilstransporten är bara en liten del i hur vi ska leva bättre för hela vår jord. Så hinner vi inse det innan det är för sent?

/ Maria Sjöström

 Att i princip hela världen blev ett fält som man kunde röra sig på medförde att man sedan började ta del av andra länders kunskap och kulturer. Detta har förändrat världen till en förhoppningsvis bättre plats och även musiken tog stormsteg framåt och nådde helt nya vidder.

 Men låt oss först backa tillbaka till 1700 –talet då jorden började bli ett globalt samhälle och man började att resa världen över och musiken började att sprida sig till nya länder just p.g.a. globaliseringen. Det var även då som man kom på ett sätt att sprida sin musik, detta var genom att skriva noter så att även andra musiker runtom i världen kunde spela ens verk. Det var då som de riktigt stora musikerna började växa fram som de europeiska pianisterna och låtskrivarna ”Mozart” och ”Beethoven” som båda komponerade och spelade sin egen musik och deras genre klassas idag som ”klassisk” och det blev allt eftersom den ”klassiska” musiken som början till dagens musikbransch.

 Men det var inte förrän tidigt 1900-tal som musiken blev riktigt global, det var nämligen först då som det uppfanns ett föremål som man kunde lagra musiken på och massproducera, grammofonskivan. Musikbranschen tog ett stort lyft och nu kunde man tjäna enormt mycket pengar på att jobba inom musikindustrin eftersom att man med teknikens framsteg kunde sprida sin musik världen över utan att själv framföra musiken. Nu kunde vem som helst lyssna på musiken och inte bara de som hade råd och möjlighet att lyssna på musikernas framtädanden live.

 Men är detta verkligen något som tillfört något till världen? vore det inte bättre att bara producera och lyssna på svensk musik och bara skapa musik som den såg ut under 50 och 60 talet då legender som Evert Taube, Siw Malmkvist och Owe Thörnqvist regerade den svenska musikmarknaden. Det finns säkert de som tycker att det skulle vara mycket bättre ifall vi bara producerade sådan musik och sedan fick man importera den andra musiken för de som ville lyssna på sådant, men eftersom att det är så  många fler som vill ha annan musik som i urtyp inte är svensk utan har sina rötter i andra delar av världen. Men allt eftersom  har det blivit mer och mer svenskproducerad musik med stilar som t.ex. rock ’n roll, punk och metal.

 Själv tycker jag och de allra flesta att det är positivt med större utbud av svensk musik eftersom vi då får mer variationsrik musik och det finns blandad musik till de svenska festivalscenerna.

 (banden behöver inte vara alltför stora för att få spela på större scener eftersom de inte behöver betala för transporten från ex. U.S.A. och kan istället lägga krutet på kvalité)

 Men även ifall det ser ut som om de bara vore fördelar med att importera musik från andra länder så medför det även en hel del nackdelar också, ex. så konkurrerar man med hela världen istället för att bara ha Sveriges musiker att tävla mot. Det innebär att det kan vara svårt att ta sig in på världsmarknaden ifall det är en stil som det redan är tuff konkurrens inom. Men samtidigt så finns det ju fler potentiella mottagare för din musik och därför så är det större möjlighet att slå ifall man spelar nyskapande musik eller ifall man vill spela inom ett område som är väldigt smalt, för då räcker det att man har en liten del av ett lands befolkning som diggar musiken man spelar.

 Men nu på senare har vi har börjat tappa den svenska musikkulturen eftersom att folkmusiken och visorna börjat avta i attraktion till befolkningen och föräldrar spelar ofta mer modern musik för deras nästa generation istället för gamla klassiker. Jag tycker att det är bra att världen går framåt och inte bakåt men samtidigt så tycker jag att man borde undervisa musikhistoria i grundskolan istället för att plinka på en gitarr och inte lära sig något alls i princip. Ifall man istället hade mer musikhistoria och faktiskt fick lära sig om sina förfäder och ha någon kunskap om hur musiken lät innan ”Elvis” tid så skulle jag vara nöjd.

 /Joel Nystedt

http://en.wikipedia.org/wiki/Music_industry

http://sv.wikipedia.org/wiki/Musikbranschen

http://rolfhansson.wordpress.com/2008/11/20/skivbranschens-krig-ar-redan-forlorat/

http://www.sunkit.com/schlagerminnen-fran-50-talet/

Globaliseringen är ett faktum. Aldrig tidigare har vi kunnat handla och resa så mycket över landsgränserna, ta del av utländska nyheter och maträtter, ta till oss av andra religioner och kulturer. Vi blir mindre och mindre främmande för varandra ändå ökar främlingsfientligheten och rasismen hela tiden. Varför?

Globaliseringen ökar. Vi köper och säljer varor och tjänster mellan länderna. Medan dina strumpor kommer från Kina, är din iPhone tillverkad i USA, glassen du äter kommer från Belgien och köttbullarna du äter till middag har sitt ursprung i Turkiet. Svenska ungdomar åker till Frankrike, USA och Afghanistan för att jobba, tjäna pengar och uppleva nya kulturer. Hela vår vardag är beroende av andra länder. Nyheter, musik och tv strömmar mellan landsgränserna och vi blir mindre och mindre främmande för olika kulturer, trots detta sprider sig främlingsfientligheten kraftigt i Europa. Partier med rasistiska åsikter får allt större inflytande hos folket och deras siffror stiger i opinionsundersökningarna. År 2009 fick Sverigedemokraterna 4,7 procent i en opinionsundersökning, vilket betyder att om det hade varit val då hade SD fått ca 20 mandat i riksdagen. (1). Detta mönster kan man även se på andra håll i världen. Både i Danmark och Italien finns starkt nationallistiska partier, Dank Folkeparti och Forza Italia.

 Hur kan det komma sig att det blir så viktigt för oss med den enskilda nationen samtidigt som vi uppmuntrar till en mer globaliserad värld? Att vara rasist/nationalist i ett samhälle där vi är beroende av andra länders varor och tjänster är näst intill omöjligt. Är man nationalist ska man väl enbart handla varor och tjänster som är tillverkade inom landet.  Jag anser att det hela blir motsägelsefullt och egoistiskt då vi bara suger åt oss av andra länders kulturer, musik, mat och kläder men inte har något större intresse för människorna, de som lever på samma jordklot som vi. Vi vill ha allt det positiva med globaliseringen, men det negativa vill vi helst stänga ute. Men det fungerar inte att stänga ute världen, vi måste ge och ta. Det finns någonting som på engelska kallas ”othering”, vilket betyder att vi människor hela tiden delar in oss i ”vi” och ”de andra”. För vita människor är det de svarta som är ”de andra”, för män är det kvinnor, för svenskar är det alla som inte kommer från Sverige. Men varför är det då så viktigt för oss med ”othering” när vi strävar efter en globaliserad värld? Jag är övertygad om att detta har med vartannat att göra, men hur? Kan det vara så att vi anser att vi vet allt om andra kulturer, hur de beter sig och lever i Irak och Colombia och Nigeria, men egentligen är det mest antaganden. Med hjälp av globaliseringen har vi fått ledtrådar, pusselbitar. Men de bitar som fattas har vi gjort själva och skapat oss en egen bild som inte stämmer med verkligheten. Kanske är det så att i och med att vi lever i ett så globaliserat samhället så blir världen stor och ogreppbar för oss, vi blir genast tvungna att kategorisera oss. Vi använder oss av tydliga markeringar som landsgränser och på så sätt skapar vi svenskar och ”de andra”.

 Jag tror att rasism i stor utsträckning handlar om okunnighet, tron om att vi vet allt om varandra, länder, religion, in- och utvandring. Vi tror oss veta att så här och så här och så här går det till när vi tar emot invandrare, vi tror att så här och så här mycket pengar måste staten lägga på invandring, vi tror att de är orsaken till arbetslösheten osv. Man kan se tydliga samband mellan rasism och ekonomiska problem på olika platser, där arbetslösheten ökar, ökar även rasismen. Vi måste hitta en syndabock för våra problem och det är då lätt att skylla på invandrare som är en minoritet. Men frågan är väl, hur ska vi kunna ändra på denna trend? Jag tror att det första steget är att belysa själva problemet. Vi måste bli medvetna om att rasismen ökar och vi måste försöka förstå att det inte håller i dagens samhälle, det fungerar inte i ett samhälle med leksaker, kaffe och tobak från alla världens hörn. Det fungerar inte att stänga in sig i sitt eget lilla land. Jag tror att om folk får upp ögonen för att de här två fenomenen hänger samman och förstår omöjligheten i denna negativa trend, så kommer i alla fall ett flertal att börja tänka om. Världen måste vara tydlig med att hela vår köp- och säljmarknad är beroende av resten av världen. Allt det som får vår vardag att gå runt, allting som vi behöver, allting som vi tycker om, våra förnödenheter, till och med tyger till de nazistiska flaggorna, är beroende av resten av världen. Vi lever i en globaliserad värld där varorna skickas över hela världen innan de hamnar hos oss och nog är vi nöjda med det. Eller?

Text: Eva Malmberg

Referens:

1. Temo, synovate, november 2009

http://www.temo.se/Templates/Page____549.aspx

Den allmänna uppfattningen av globalisering när det gäller fattigdom är positiv, den hjälper människor ur svält. Ta Kina som exempel, efter globaliseringen tog fart där har stora delar lyfts ur fattigdom och unga kineser pratar om ett nytt Kina med frihet och möjligheter. Men det är bara en del av sanningen. Enligt en artikel publicerad på DN.se 2007-07-10 pekar en ny rapport från FN på att antalet minst utvecklade länder har fördubblats sedan 1971. Idag är det 50 länder som inte fått ta del av den utökade handel och tillväxt som annars utmärkt världen och om det fortsätter kommer länderna svepas bort helt och hållet, sade Harriet Schmidt, chefen för FN:s enhet för underutvecklade länder.

 Så hur kan det komma sig att underutvecklade länder blir fler och fler i en mer och mer globaliserad värld? Orättvis världshandel är förmodligen en stor orsak. Problem som analfabetism, brister i infrastruktur och ökenutbredning är några orsaker enligt FN, men en del menar också på följderna av protektionism från länderna i norr. Protektionism betyder att man påverkar import och export genom ekonomisk politik. Man försöker skydda den inhemska produktionen mot utländsk konkurrens, till exempel genom subventioner till lokala bönder.

 Andra försvåringar för de underutvecklade länderna är tullar, landets höga skulder och höga räntor på lån i egna landet. Alla kommer alltså inte in i den globala världen och hamnar då långt på efterkälken. IMF, som ska stödja mindre utvecklade länder har fått mycket kritik för att de har subventionerat i- länder och multinationella företag. Så varför tar man inte bara bort tullar och subventionerar om då? Jo, utan dem skulle det bli arbetslöshet inom vissa arbeten i rika länder eftersom t.ex. Afrika har lägre produktionskostnader och kan då ta mindre pengar för det de producerar. Om inte i- ländernas varor är subventionerade har de alltså inte ett konkurrenskraftigt pris.

Hur ska man då bena ut det här utan att underutvecklade länder blir fler, eller ännu värre, ”sveps bort”, och utan att ta bort alla tullar och subventioner? Som privatperson kanske det här problemet känns helt övermäktigt. Man har blivit tillsagd att närproducerat är enbart positivt, och klart att det är bra. Men om varan är subventionerad, kan man köpa från länder längre bort för att stödja dem även om man inte vill skada miljön? Såklart att det är sämre för stunden, men om man gjorde det skulle länderna kanske kunna globalisera sig ordentligt och ha råd att införa en mer klimatsmart produktion så småningom. Dessutom visar en studie från FNs klimatpanel på att av tre möjliga scenarier har det med mest utveckling och tillväxt också minst klimatpåverkan. Så om man hjälper u- ländernas utveckling kanske man hjälper miljön på lång sikt. Underutvecklade länder skulle också kunna tjäna på om de kunde förädla sina råvaror själva. Då skulle de kunna producera det de behöver istället för att köpa av andra länder och sälja resten av varorna till ett högre pris än de kan få för själva råvaran. Men, för att det ska gå måste först den inhemska ekonomin förbättras.

En annan möjlighet är om de afrikanska länderna skulle kunna köpa av varandra. Men som sagt, i dagsläget är länderna för fattiga för att det ska kunna få igång ekonomin. Så, om det verkligen ska bli något gjort borde IMF bestämma sig för att skriva av skulderna till de underutvecklade länderna. Jag vet inte hur man skulle kunna övertala dem till det, men det skulle vara en bra start då landet istället för att betala av en skuld, kan satsa pengarna i den egna industrin. För att hjälpa ytterligare skulle IMF kunna hjälpa till att bygga upp bank och utbildningssystemen i dessa u- länder, sådant som de faktiskt egentligen ”ska” göra. Det skulle leda till att det blir lättare att låna pengar till att bygga upp marknaden. Med utbildning kan man få mer pengar för sitt jobb och med kunskapen effektivisera industrin.

Om man därefter tog bort tullen på bara ett antal varor från underutvecklade länder, helst sådana som inte produceras så mycket här så det slipper krocka med våra subventionerade varor, skulle problemet vara betydligt mindre. Länderna skulle då kunna satsa på att producera de varorna fullt ut till en början tills man uppnått en stabilare ekonomi. 

De skulle slippa stå stilla och kunna gå framåt.

/Evelina Nyberg Fernerud

Utbyte av varor och tjänster mellan länder har alltid funnits, men under de senaste decennierna har det eskalerat markant. Det beror delvis på att tran-sporter världen över har blivit både billigare och snabbare. Vad gäller maten så har även kyl och frys som förvaringsmöjlighet gjort att importen under­lättats och matutbudet ökat.

 Maten utvecklas

 En bidragande faktor till att det svenska köket utökats med mer exotiska varor är att folk som invandrat till Sverige har tagit med sig sina matvanor från hemlandet och att svenskar som varit på resor i andra län­der tagit del av andra kulturers kryddor, smaker och dofter och sedan fört dem med hem. Det är nog ingen i Sverige som har undgått rätter som innehåller curry, chili och basilika, och tacos har för många famil­jer blivit en vana på fredagskvällarna.

För ungefär 60 år sedan fanns det knappt några andra maträtter än vad som gick att producera i Sverige. Då åt man mer sä­songs­betonat, eftersom kyl och frys inte var lika vanligt som idag. Man levde på det naturen erbjöd under den aktuella årstiden, till exempel bär, svamp, egenodlad potatis och grönsaker. Man levde även av jakt och fiske i större utsträckning än vad vi gör idag. Sallad, gurka, tomater, apelsiner och bananer var på den tiden inte lika vanligt förekommande som idag. Jämfört med förr äter vi idag mer varierad kost och får för­modligen i oss mycket mer vitaminer och mineraler och andra näringsämnen.

Inte bara positivt

För globaliseringen av matvanor bara gott med sig eller finns det även andra sidor? Bland de negativa konsekvenserna som kan diskuteras är miljöpåverkan av de många och långa transport­erna som är nödvändiga för att få ut varorna i världen en viktig punkt. När vi handlar matvaror som ursprung­ligen har kommit från andra länder kanske man inte brukar tänka så mycket på var de kommer ifrån. Man bör komma ihåg att ett äpple som kommer från Argentina har betydligt längre transportväg än ett äpple från Holland till ex­empel. Att välja varor som är producerade så nära ens hemland som möjligt är något man alltid borde ha i åtanke när man går till en mat­affär eller affär överhuvudtaget. Ju längre en vara har transporterats, desto större blir utsläppen. Om efterfrågan är stor så behövs fler transporter vilket i sig ökar koldioxid­utsläppen.

Att arbetsförhållandena för de små produ­cent­erna är acceptabla är också vik­tigt att disku­tera. I dokumentärfilmen ”Bananas” tar man upp problematiken med att an­vända bekämpningsmedel på banan­odlingar. Man får följa 12 nicaraguanska banan­arbetare och deras advokat under deras kamp mot fruktjätten Dole för att få ut ett skadestånd. Arbetarna säger sig ha bli­vit sterila på grund av att de utsatts för ämnet DBCP, ett förbjudet gift som Dole ska ha använt. Filmen visar på det svåra i att hålla balansen mellan profit och etik. Det någon vinner på förlorar i regel någon annan på. Att då köpa eko­logiska bananer är ett sätt att själv på­verka världen i det lilla.

Globaliseringen har medfört att matvanor utbytts över gränserna och att människor har fått upp ögonen för helt andra varor än vad som kan produceras i det egna landet. Det finns fördelar och nackdelar med allt, vilket har diskuterats ovan. Ett är dock säkert: globaliseringen har gjort att männi­skorna på jorden har kom­mit närmare var­andra på flera olika sätt, matvanorna är bara ett av dem. Ett gott sätt!

/ Alessandro Westergren Meucci

Källor:

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/dole-bananas-far-med-osanning-1.925194

http://www.sweden.gov.se/sb/d/8616/a/94988

Nordström, Ingrid, Till Bords (1988) Carlsson Bokförlag, Stockholm

Trafficking räknas idag som den 3:e största organiserade brottsligheten i världen. Enligt FN beräknas 1 till 4 miljoner människor vara utsatta för människohandel, men mörkertalet är stort. (1) Sexuell exploatering står för 79 procent av människohandeln men det förekommer även t.ex. tvångsgiftermål, organhandel och att barn säljs som billig arbetskraft.  (2)

Kvinnorna och barnen som utsätts för sexuell exploatering är väldigt utsatta. De kommer ofta med hopp om ett bättre liv och har sällan några ekonomiska resurser. Verkligheten de möts av ser annorlunda ut. Deras pass tas ifrån dem och de befinner sig i ett främmande land utan kunskaper om språket och samhället. De lever under ständiga hot. Tortyr, våldtäkt, och misshandel hör till trafficking offrens vardag. (3)

Växande marknad
Trafficking är en relativt osynlig marknad men som ändå finns mitt ibland oss. Eftersom en människa kan utnyttjas gång på gång är det en mycket lönsam verksamhet som hela tiden växer. Varje år luras eller tvingas 1,8 miljoner människor in i den sexuella exploateringen. Där är offren nästan alltid kvinnor och barn och köparna är män från rika länder. (2)

 En tydlig efterfrågan finns det uppenbarligen, men vad är det som förmår människor att utnyttja andra människor? Vad ger en människa rätten över någon annans liv? De 75 miljarder kronor som årligen genereras av trafficking, (2) gör vissa människor rikare men till vilket pris? Det tyder på en förvriden syn på människors värde där människor kan säljas för pengar.

 Köparna anser att deras sexuella behov är viktigare än kvinnornas och barnens mänskliga rättigheter. Köparna anser oftast att de inte har gjort något fel, de flyttar över skulden till offren och tycker att det är deras eget val. Vilket det verkligen inte är när det gäller trafficking. Denna avskyvärda handel gör det oerhört lätt för pedofiler att få tag på barn. Barnen lär eller kan inte anmäla övergreppet. FN beräknar att det idag utnyttjas 1,2 miljoner barn i den sexuella exploateringen. (2)

 Övergreppen orsakar kvinnorna och barnen stora mentala och fysiska ärr. Många offer för trafficking får också uppleva ett stigma ifall de får återvända hem. De kan anses som smutsiga och blir förskjutna av sin familj.  Det kan bli svårt att få jobb vilket kan leda till prostitution i hemlandet. (3)

Vad kan vi göra för att förhindra att fler faller offer för trafficking?
Kunskap kring människohandel bör spridas mer, speciellt i de länder där många faller offer för det. Det är viktigt att göra människor mer medvetna om sina rättigheter men också om risker och varningstecken. Samt att det finns en beredskap för att ta hand om utsatta kvinnor och barn upptäcks och återvänder hem.

Det internationella nätverk som finns för att arbeta mot trafficking bör få större utrymme. I fattiga länder är korruption inom polisen utbrett, och polisen väljer att se med blinda ögon på fenomenet. Därför bör polisväsen länder emellan samarbeta mer med varandra. Det är viktigt att utbilda och sätta ”press” på de länder där det förekommer. En annan viktig del att diskutera är hur vi väljer att se på det här i vårt eget land. Här behövs också mer kunskap inom polis och för allmänheten. Att våga se och anmäla ifall man har misstankar om att det förekommer människohandel.

Inom EU har vi öppnat upp våra gränser, vilket också medför ett ansvar att aktivt arbeta mot trafficking. För att stävja problemet krävs att våra makthavare tar det på allvar och prioriterar frågan mer än vad som görs idag.

Det finns organisationer som arbetar mot trafficking, t.ex. Unicef, ECPACT och Rädda barnen. Dessa organisationer skulle behöva mer utrymme och stöd för att kunna arbeta effektivare mot människohandeln. Som privatperson kan man välja att stödja dessa med bidrag. (4) Idag ser vi många galor på tv kring exempelvis katastrofer eller sjukdomar. Kanske skulle även trafficking uppmärksammas på detta sätt för att öppna allmänhetens ögon.
The Body Shop är ett företag som valt att stötta arbetet mot trafficking genom att sälja en handkräm som heter Soft hands Kind Heart där förtjänsten går till EPACT. (5)

Inledningsvis ställde jag mig frågan om vilket pris en människa har. Det borde vara en absurd fråga men tyvärr finns det idag människor som handlar med andra människor för att tjäna pengar. Priset på en människa avgörs av samhällets syn på människans värde. Så länge samhället inte tar krafttag mot människohandel så kommer slaveriet att fortgå och öka. 

                                            Emma Janze

Källor:

1        http://www.regeringen.se/sb/d/2664

2        http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/snabbfakta/trafficking

3        http://sverigesradio.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=846313

4        http://www.unicef.se/stoppa-exploateringen-av-barn-nu/fakta-om-exploatering-av-barn/unicefs-arbete-mot-trafficking-i-ost-och-centraleuropa

http://www.ecpat.se/index.php/om-ecpat

http://www.rb.se/VARTARBETE/BARNKONVENTIONEN/Pages/default.aspx

5        http://www.thebodyshop-usa.com/prod1029823

 Hur påverkar detta oss

Det stora svinnet av mat på skolorna kan man se ur både ett positivt och ett negativt perspektiv. Desto mer mat som måste produceras ju fler arbetstillfällen finns det. Detta gäller så väl produktion av mat som transporter av råvaror. Ju fler som arbetar desto större blir skatteintäkterna. Umeå kommun (2009) arbetar för att öka andelen ekologisk och närproducerad mat vilket leder till att transporterna bli kortare och då blir det mindre koldioxidutsläpp. Koldioxiden förströr både naturen, människorna och djuren som lever i världen. Koldioxid, CO2, har inte alltid varit den mest uppmärksammaste växthusgasen. Utan vattenånga är en av de största delarna av växthuseffekten. Hävstångseffekten ökar vattenångans halt då andra växthusgaser ökar. Växthuseffekten släpper igenom solljus vilket gör att marken och vattnet värms upp. Värmen som bildas kan inte strålas tillbaka till rymden igen som en infraröd strålning kan eftersom att växthusgaserna absorberar bort den. Skulle inte växthuseffekten finnas på vår jord skulle temperaturen sjunka cirka 30 grader.

Hur kan vi påverka detta?

Om skolorna minskade tallrikarna i matsalen skulle inte skolbarnen ta för sig lika mycket mat och då skulle det inte kastas lika mycket. Ulla Dellkrantz vill framföra till eleverna att det blir påverkan på miljön när det kastas mycket mat och tycker därför inte att man bara ska fokusera på kostnaderna. Minskades glasen skulle inte barnen kunna ta för sig lika mycket dryck per glas och det skulle leda till att dem kanske tog åt sig mindre och att det kastades mindre. Skulle serveringsbesticken vara mindre skulle barnen ta för sig mindre eftersom att det kan vara lite svårt att veta hur mycket mat man får i en skopa eller att matpersonalen hjälper barnen att ta för sig mat, beroende på ålder.

 / Sara Hållén

http://www.klimathotet.net/

köttindustri och u-länder

VästerbottensFolkblad http://www.folkbladet.nu/?p=170480

http://www.umea.se/download/18.29f3c911272ace803880003489/Matavfall%2B-%2BTa%2Bhand%2Bom%2Bresten_100101.pdf

http://www.umea.se/umeakommun/utbildningochbarnomsorg/grundskola/matiskolan/matmiljo.4.393b5ab310e7abc6b4a800027579.html

livsmedelsverket http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-miljo/ uppdaterad: 2010-01-13 (2010-04-07)

http://www.miljomal.se/Undre-meny/Att-arbeta-med-miljomalen-i-skolan/1-Begransad-klimatpaverkan/

miljömål http://www.miljomal.se/1-Begransad-klimatpaverkan/Delmal/ Sidan senast uppdaterad: 2009-10-13 (2010-04-07)

http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/27/78/4ce86514.pdf

umeåkommun http://www.umea.se/umeakommun/utbildningochbarnomsorg/grundskola/matiskolan/matmiljo.4.393b5ab310e7abc6b4a800027579.html  09-10-22 (2010-04-07)

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xthuseffekt 22 mars 2010 (2010-04-10)

koldioxid http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Miljo/Luft-och-klimat/Koldioxid/ 2009-11-20 (2010-04-10)

Om du besöker en vanlig klädaffär får du troligtvis bevittna att de som arbetar med kläderna bär vita skyddshandskar. Man kanske antar att det är på grund av att de inte ska smutsa ner kläderna men anledningen är att för skydda sig från de enorma mängder kemikalier som tillsätts under tillverkning av kläder. Kemikalier som inte bara är otroligt skadliga för naturen utan även för ett enormt antal människor och djur.

 Hälften av alla kläder är gjorda av bomull vilket kommer från bomullsplantan som växer på tropiska och subtropiska platser. Men plantan är också en av världens mest besprutade grödor. På bomullens odlingsyta som är 2,4 procent av hela världens odlingsyta används hela 11 procent av världens kemiska bekämpningsmedel. Dessutom används 25 % av alla insektsmedel till bomullsodlingen. Medel som t.ex. parakvat används.¹Ett gift som har varit förbjudet i Sverige sen 1983 på grund av sin plötsliga och intensiva toxicitet. Det finns inget motgift och en liten mängd är dödlig.²

Ett annat gift som ofta används är insektsgiftet endosulfan. Det är ett nervgift som används på en mängd olika grödor och speciellt på bomullsplantan. Giftet som är olagligt i Sverige sedan 1995 kan tas upp oralt, via inandning eller genom huden. Men parakvat och endosulfan är inte de enda besprutningsmedel som används till råvaran för mer än hälften av våra kläder.³¹ Mer än tjugo olika kemikalier kan andvändas vid odlingen av bomull.*** På grund av den generösa besprutningen blir det stora ekonomiska kostnader och WHO värderar att 40 000 människor varje år dör av gifterna. ¹

För att bereda ett kilo fibrer krävs det ett kilo kemikalier och minst 350 liter vatten. och för att odla ett kilo bomull behövs det mellan 10 000 till 17 000 liter vatten.¹

 Eva-Lena Neiman skrev på naturskyddsförenings hemsida en artikel om miljögifter som uppdaterades 2009-09-10. Jag läser om hur Ulrika Dahl har besökt en afrikansk textilfabrik. Under rubriken ”Brister i skydd och rättigheter” står det ”Arbetet sker med batikfärger som hälls i gropar i marken, ofta intill samma vattendrag som dricksvatten hämtas ifrån. Barnen leker med färgerna i groparna.” *

 En skrämmande grej är att så få vet något om de otroliga mängder av gifter som arbetarna, konsumenterna och naturen utsätts för. Även djur drabbas på grund av att gifterna sprids i luften och lagras i jorden. Detta uppmuntrar vi när vi köper deras kläder. Dessa kläder är dock ofta billigare att köpa än ekologiskt odlade men om efterfrågan på ekologiskt odlade kläder skulle bli större skulle företag kunna köpa in större mängder och till ett bättre pris. Bara att vi frågar i butiker efter kläder som är tillverkade med ekologiskt odlad bomull visar intresse för det och bidrar positivt till en utveckling.

 Jag tycker man borde ha strängare regler när det gäller användningen av kemikalier som kan vara skadliga. På bomullsplantan har man besprutat så mycket att de kryp som naturligt bekämpar de elaka skadedjuren inte överlever. Om man istället skulle begränsa hur mycket kemikalier man har tillåtelse att använda ännu mer skulle det hjälpa mycket. Dessutom skulle de krypen som bekämpar skadedjuren naturligt kunna överleva.

Det finns en del bra märken som man ska hålla utkik efter. Öko-tex är det ledande märket i textil-industrin.Sök efter detta märke så vet du att användningen av skadliga tillsatser som kan vara farliga för vår hud och hälsa uteslutits eller är begränsad. Öko-Tex kontrollerar bland annat: cancer och allergiframkallade ämnen, pH värde, bekämpningsmedel, extraherbara tungmetaller och utsöndrande av flyktiga ämnen. **

 En till grej man kan göra är att inte köpa lika mycket kläder. Det är betydligt bättre att köpa kläder med bra kvalité som håller längre än billigare med sämre kvalité. Det blir ungefär lika dyrt ändå. Att köpa second hand kläder är ett ännu bättre alternativ. Gå in på www.kladbyte.se, där kan du hitta begagnade kläder som du kan köpa eller byta mot egna kläder du inte vill ha längre. Men det finns även bra och säkra butiker som till exempel myrorna. De har även en hemsida som du kan gå och titta på: http://www.myrorna.se

 Hjälp till att sprida den allt för oinformerade informationen om hur otroligt mycket skadliga kemikalier vi utsätts för. Sprids kunskapen tror jag att fler kommer att bättra sig.

 / Johanna Renman

 Källförteckning: (i texten är symbolen markerad efter texten där källan använts)

¹http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Ovrigt/utstallningsaffischer_textiltema.pdf 

²http://sv.wikipedia.org/wiki/Parakvat

 ³http://www.naturvardsverket.se/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/rapporter/miljogift/endosulfan.pdf & http://sv.wikipedia.org/wiki/Endosulfan : fakta om giftet endosulfan.

 * http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/miljogifter/textilindustrin/besok-i-afrikansk-textilfabrik/

 ** http://www.ifp.se/UserFiles/IFP%20Research/www.ifp.se/Documents/Document/F+A_schwedisch_web.pdf

 ***http://www.wwf.se/source.php/1116744/wwf-1019869.pdf

 (och http://www.wwf.se/v/s/problem/1128222-bomullsplantan vars bomull växer)

Den största orsaken varför barnarbete existerar är fattigdom och andra ekonomiska kriser, enligt Unicef. Därför uppstår barnarbete ofta i utsatta länder som Asien, Afrika och Latinamerika. Barnarbete finns i olika former, men de vanligaste är arbete i hemmet, på fabrik, som hemhjälp eller på gatan. Barnen får visserligen inkomst, men gör ändå en stor förlust. Genom arbetet berövas barnen på deras barndom, självständighet och frihet. I många fall skadas barnen både fysiskt och psykiskt på olika sett och i vissa fall dör dem i eller på grund av arbetet. Ibland händer det även att barn säljs till fabriksägare av fattiga föräldrar för en summa pengar. Dessa barn blir ofta lovade goda arbetsvillkor och bra lön, men blir istället utnyttjade på olika sätt och lever under fruktansvärda förhållanden. Många barn, främst flickor, arbetar som hemhjälp. Denna grupp kanske inte verkar vara den mest utsatta, men bakom väggarna ser ingen vad som försiggår. Det händer att dessa flickor blir utnyttjade och utsatta för olika övergrepp av sina arbetsgivare. Barn är maktlösa och naiva, och utnyttjas därför till arbete av vuxna som tjänar på det.  Det är väl vad det stora hela handlar om.

Men behöver barnarbete alltid vara negativt? Till en viss gräns behöver det inte det. När barnarbete går över till slavarbete, vilket det ofta gör, det är en sak, men däremot att hjälpa till i familjen och göra vardagssysslor är en annan. Det enda jag tror är positivt med barnarbete är att de kommer in i arbetsbranschen, lär sig tjäna sina egna pengar och får livserfarenhet på annat vis än i skolan. Att hjälpa till att försörja familjen är väldigt viktigt i fattiga länder och att tjäna pengar är inget fel i sig. Men man måste kunna se skillnad mellan barnarbete och vardagssysslor, för de här barnen jobbar mer än en vuxen människa, ofta ofrivilligt och tjänar väldigt lite pengar på det. Arbeten som inte lämpas för barn, ska inte barn utföra. Barn måste få vara det de just är, barn! Genom arbete i tidig ålder får de inte chansen att bli en fullt utvecklad människa. För att bli det måste de gå i skola och få leka, vilket de går miste om när de blir tvingade till jobb i en sådan tidig ålder.

Klädindustrin är väldigt stor och det finns många barn som arbetar på företag som säljer kläder till utlandet. Ett stort problem är att vi ”rikare” länder uppmuntrar fattiga länder till att exportera billiga kläder till oss. För att de här länderna ska tjäna på det måste de ju anställa så billig arbetskraft som möjligt, alltså barn. Jag tycker först och främst att stora företag som importerar varor från dessa länder bör kräva att det inte är barn som har producerat deras varor. Jag tycker också att vi borde sluta uppmuntra dem till att göra det de gör och börja tänka efter om det verkligen är värt att köpa en tröja som är 100 kronor billigare än en annan, då ett barn hamnar i fara.

En annan viktig sak tror jag är att uppmärksamma sådana här problem i media och annat så att folk vet vad som händer ute i världen. Det är väl det enklaste man kan göra för att få en förändring, att engagera sig och informera. Annars är det nästan omöjligt för folk att veta vad det innebär att göra vissa handlingar och vilka som utsätts.

Unicef är en av de organisationer som arbetar med att förminska antalet arbetande barn i världen. Att erbjuda kostnadsfri grundskola och stötta utsatta familjer är verkligen något nödvändigt som många uppskattar, men Unicef tycker inte att det räcker. De vill att företag bör införa regler som garanterar att de inte gör affärer med andra företag som utnyttjar barnarbete. Såklart vill Unicef helst av allt att allt barnarbete ska avskaffas, men först och främst alla de skadliga barnarbetena.

Jag tror att vi inte riktigt fattar vad det innebär att vara i dessa barns situation. Har de något val? Hur önskar de att deras liv skulle se ut? Vill DE arbeta? Är de ovetande? Hur mycket pengar tjänar de egentligen? Hur många önskar att de fick utbilda sig? Det finns så många frågor och det är mycket man inte förstår, men vem som helst förstår att det här är fel och att det inte borde existera!

 Av: Josefine Sjökvist

Källor:

http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/barnarbete

 http://www.renaklader.org/industrin/barnarbete

 Trafficking är en illegal människohandel där människor, främst kvinnor, säljs som sexslavar men också till andra ändamål som till exempel billig arbetskraft eller tvångsgifte. De blir ifråntagna alla identitetshandlingar, transporteras med båt eller bil över landgränser och blir sedan inlåsta i någon källare eller lägenhet på okänd adress. Där tvingas de ta emot kunder och utnyttjas sexuellt under hela dagarna med bara ett fåtal minuter i mellan. De kriminella grupper som håller på med trafficking tjänar 51 miljarder kronor per år. Trafficking uppskattas vara den tredje största organiserade brottsligheten i världen efter vapen- och narkotikahandeln.

 Eftersom det finns länder som har liberal syn på prostitution och inga stränga lagar mot det ökar efterfrågan, marknaden växer och fler dras in i sexhandeln. Statistiken visar att under tiden det är fotbolls VM i Tyskland traffickeras fler människor och sexköpen ökar. (Tyskland är ett av länderna som har en liberal syn på prostitution, men dock inte på trafficking.)

 Det är viktigt att inte blanda ihop prostitution och trafficking med varandra eftersom det är två helt olika saker. Prostitution är att sälja sig själv av egen vilja och trafficking, så kallad tvångsprostitution, är inte av egen vilja. Det finns kvinnor som ser sexförsäljningen som en hobby och en källa till ytterligare inkomster. I boken Kön till salu berättar ”Maria” att just detta är hennes hobby. ”Jag kallar det inte arbete, jag kallar det hobbyinkomst. Jag jobbar deltid inom vården [..] säger ”Maria”. Men en större del har inte det minsta gott att säga om prostitution.

  Diskussionen om prostitution är komplex eftersom det finns så många infallsvinklar beroende på vad man anser som fri vilja eller om man gör det av nöd och tvång på grund av ekonomiska svårigheter. När det å andra sidan gäller trafficking så handlar det om ett frihetsberövande där man tvingas utföra tjänster som man själv inte vill. Det är ofta unga, fattiga kvinnor som lockas till att få ett bättre liv och jobba som barnskötare och liknande. Som jag nämnde tidigare så luras dessa kvinnor med till okända länder och adresser där de tvångsprostitueras. Jag tror att trafficking har en del att göra med rasism och att vissa fortfarande lever kvar i det här pratet om att ”vit man gör vad han vill med svart kvinna”.

 Hur ska vi på ett globalt sätt kunna råda bot på detta frihetsberövande? Eftersom efterfrågan är så stor och fortsätter att växa kan en lösning kan vara statliga bordeller, där både kunderna och sexsäljarna gör regelbundna tester för eventuella könssjukdomar och andra virus. Enligt mig är inte frivillig prostitution något brott eller något smutsigt. Så länge det är myndiga män och kvinnor som själv styr vem, var och varför han/hon gör det känns det okej eftersom det är ett val man gör. Man skulle kunna säga att det är ett ömsesidigt utnyttjande när det gäller sexköp. Mannen får utlopp för sina behov och i detta fall får kvinnan betalning för sina tjänster. Men när det gäller trafficking måste vi ha noll tolerans för att inte fler människor ska få sitt liv förstört.

 Jag tror att sexhandeln i grunden handlar om pengar och fattigdom. För många är prostitution den sista utvägen för att ha råd att leva ett vardagligt liv med mat och kläder på kroppen. Att sälja sex är också en snabb inkomst för att kunna underhålla till exempel ett drogberoende, men också övrig konsumtion. Jag tror också att detta är ett så pass stort problem att om det ska bli någon skillnad och om vi ska kunna minska på tvångsprostitutionen måste vi samarbeta. Om bara ett land som strävar emot gör det ingen skillnad i vår globala värld. Detta är en fråga där flera länder måste involveras och stå enade. Först och främst måste samhället förstå att kvinnor och barn inte är handelsvaror oavsett vilket ursprung de än har. Andra åtgärder kan vara att öka jämställdheten mellan män och kvinnor där människohandel förekommer, utbildningar om mänskliga rättigheter och stöd i både förebyggande syfte och för de som redan lever i förtryck.

 Avslutningsvis håller jag med Veronica Hedlund när hon skriver i boken Vad har mitt liv med Lilja att göra? att människohandeln i Västeuropa får för lite uppmärksamhet i den rådande debatten. ”Fokus läggs allt för mycket på konsekvenserna av människohandeln.”

 /Jessica Nordström 

Litteraturförteckning:

http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?%3Cbr%3Ed=1697&a=13818

 http://www.trafficking.nu/

http://sverigesradio.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=846313

http://www.noticeme.se/i_svof.php

Vad har mitt liv med Lilja att göra?

Svenska filminstitutet, 2004

Kön till salu, Pockettidningen R nr 2-3 2006

 Generellt är vapenexport från Sverige förbjudet, men myndigheten ISP kan ge undantagstillstånd. ² För att vi ska få exportera till ett land så får landet i fråga inte befinna sig i en väpnad konflikt, den får inte befaras hamna i väpnad konflikt och om en konflikt börjar måste exporten stoppas. Sedan får man inte exportera till länder där det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter som ex. diktaturer. Trots dessa regler exporterar vi till krigförande länder och diktaturer. Dessa affärer är möjliga genom mängder av kryphål i Svensk lag. ³ 2005 gjordes en krigsmaterialsutredning(KRUT) som föreslog att man ska bedöma allt krigsmaterial individuellt för hur det ska användas i mottagarlandet. Exempelvis granatkastare och pansarvärnsrobotar borde få säljas till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna eftersom de inte påverkar förtrycket av befolkningen. På så sätt skulle vi ha tillstånd att exportera fler vapen och alltså tjäna mer pengar. Förslaget har efter att blivit nekat år 2006 åter blivit aktuellt.

 ² Ett till kryphål är uttrycket ”säkerhetspolitiskt önskvärt”. Det är ISP som är den avgörande faktorn i exportfrågan eftersom det är de som ger godkännandet, men ett land som blir godkänt att importera svenska vapen behöver inte uppfylla alla kriterier som finns i den svenska lagen. Landet kan alltså exempelvis bryta mot mänskliga rättigheterna men det kan ändå godkännas pga. att det är såkallat ”säkerhetspolitiskt önskvärt”. ⁴ Ett exempel är när USA invaderade Irak för några år sedan och det användes svenska vapen trots att det inte borde ha blivit godkänt eftersom det var en väpnad konflikt och stred mot de mänskliga rättigheterna. ² Anledningen till godkännandet är att Sverige är helt beroende av samarbete med USA eftersom många komponenter till krigsmaterialproduktionen kommer därifrån, så det slöts ett avtal om att exporten skulle fortsätta för att undvika att skada Sveriges ekonomi. Alltså eftersom det var ”säkerhetspolitiskt önskvärt” att fortsätta. Ett till exempel på att undvika lagarna är att spanings och stridsradarn Erieye fick säljas till Mexico eftersom den kunde användas för att förhindra narkotikasmuggling och inte i för att trotsa folkrätten.

 ⁵ Sveriges vapenexport till Saudiarabien är väldigt omtalad, och frågan är hur en brutal diktatur som Saudiarabien, som offentligt bestraffar befolkningen med piskrapp och halshuggning, blev godkänd som mottagarland. ³ Sedan 2000 har produkter som varit mindre farliga och klassats under namnet ”övrigt krigsmaterial” exporterats medan ”krigsmaterial för strid” inte har fått tillstånd att göra det. Trots att en affär skulle ha varit förbjuden gjorde svenska vapentillverkare demonstrationer i Saudiarabien och visade upp granatkastare och pansarvärnsrobotar som båda klassas till den senare kategorin. Regeringen skrev på ett militärt samarbetsavtal den 15 november 2005 och sedan dess har ex. radarsystemet Erieye fått tillstånd till export av ISP. Som skrivet tidigare finns det alltid sätt att undvika lagen, och i det här fallet användes motiveringar som att Erieye går att användas som räddning efter jordbävningar och att det inte är en dödlig produkt eftersom man inte kan döda någon med en radar.

 ⁶ I Sverige jobbar 50 000 människor med vapenindustri och varje år omsätter den omkring 30 miljarder kronor så att nedrusta Sverige skulle vara en stor, för att inte säga en oekonomisk, förändring. Ju mer jorden globaliseras desto mer konkurrens på vapenmarknaden finns det och Sverige skulle inte ha råd att tappa sin ledande plats. För Sverige har byggt upp ett förtroende genom att vara ”neutrala” och sälja vapen objektivt och genom att ha ett eget starkt försvar, och tack vare Sveriges neutralitet undgick vi att bli indragna i andra världskriget. Så vissa säger att för att vi ska kunna fortsätta vara neutrala och ett land att lita på måste vi exportera och då ha råd med mer produktion och utveckling av vårt eget försvar. 

 Jag som medborgare i Sverige får gratis skolgång och billig sjukvård och säger att jag inte ser mycket av vapenexporten, jag ser bara ett land i välfärd. Saken är bara den ett det är tack vare vapenexporten vi lever som vi gör, det vi inte ser är de negativa sidorna. Trots den ekonomiska förlusten vi skulle drabbas av om vi slutade producera och exportera vapen tycker jag att vi ska avrusta Sverige. Argument som ”då kommer andra länder ändå göra det och med ännu mindre regler” fungerar inte eftersom reglerna uppenbarligen inte fungerar här heller. Hade vi bara producerat vapen, som tyvärr är en stor och viktig del av marknad i världen, till vårt eget försvar och följt alla regler om till vilka länder vi får exportera till för att de också ska kunna bygga upp ett försvar hade jag inte varit lika emot det. Som det ser ut nu är vi så ekonomisk beroende av exporten att regler inte spelar någon roll längre. Sedan tycker jag att man ska bryta alla bestående avtal om vapenexport till vissa länder, som Saudiarabien och USA, för regler ska vara regler och gör man ett undantag är det fruktansvärt lätt att det blir fler.

 Det är lätt för mig att sitta här och moralpredika om att vi borde stoppa vapenexporten, och vi borde nedrusta Sverige. Men hade jag verkligen brytt mig innerligt om alla de miljontals människor svenska vapen dödar varje år hade jag sprungit omkring och delat ut flygblad, jag hade engagerat mig i miljöpartiet och demonstrerat utanför Bofors fabrik. Istället sitter jag och skriver på datorn jag fått låna av skolan tack vare Sveriges goda ekonomi.  Plötsligt känns frågan om hur det kommer sig att den svenska vapenexporten har mer än fördubblats senaste åren trots att den är förbjudet inte lika svårbesvarad. Svaret är att vi är för giriga för att lämna den välfärd vi har, trots att den baseras på lögner, våld och död.  

/ Agnes Blom Bringlöv

 ¹ http://www.isp.se/documents/Publikationer/VAR/ISP_VAR2009_webb.pdf

² http://www.ofog.org/lagar-och-riktlinjer-0

³ http://www.fokus.se/2008/01/svenska-vapen-till-saudiarabien/

⁴ http://sydsvenskan.se/sverige/article306460.ece

⁵ http://sydsvenskan.se/sverige/article271132/Nasta-kundSaudiarabien.html

⁶ http://www.elmat.lth.se/fileadmin/user_upload/Ingenjorsutsikter/vapenindustri_debattunderlag.pdf

Men vad är trafficking?

Trafficking kan man förklara som slaveri eller människohandel. Dvs. att man utnyttjar människor till tvångsarbete. Barnen blir ofta utnyttjade till hushållsarbete eller till företag men kvinnor utnyttjas oftast sexuellt. Trafficking innehåller ofta fysisk och psykisk tvång, annat våld och falska löften.

Människohandeln är världens tredje största organiserade brottslighet. Trafficking sker inte alls långt bort, utan det sträcker sig ända hit till Sverige.  En stor anledning till att det är så stort är att man tjänar väldigt mycket på det. FN beräknar att de kriminella grupperna tjänar cirka sju miljarder dollar varje år på människohandeln. Det innebär att det är världens största organiserade brottslighet förutom narkotika och vapenhandel.

Handel med barn?

Handel med barn är ett väldigt stort problem i samhället. FN räknar att cirka 1,2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år. 

Vad innebär handel med barn?

Det innebär att barnen blir utsatta för våld, hot, bedrägeri osv. för att bli utnyttjade på olika sätt. Det är oftast 3 länder som är inblandade i handel med barn, ursprungslandet, alltså landet som barnet kommer ifrån (hemlandet), transitländer (länder som barnen transporteras igenom), destinationslandet (landet som tar emot barnet).

Fattigdomen är en stor orsak till trafficking.  För barnen som blir utsatta för trafficking kommer oftast från fattiga länder med hög arbetslöshet, och de saknar utbildning. Så därför blir många barn erbjudna att skickas i väg för att få ett bättre liv med utbildning och jobb. Men det som händer är att dem säljer barnet istället för att ge det än framtid som dem lovat. Dvs. det är väldigt enkelt att kontrollera dem fattiga.

Barn som blir utsatta för trafficking blir ofta utsatta för bland annat våld, misshandel, tortyr och övergrepp. Självklart får barnen allvarliga fysiska skador, men också psykiska. Det kan vara depressioner och trauma. Och dem flesta återhämtar sig aldrig efter sådant. Några tar sitt liv.

Trafficking i Sverige

Ända fram till berlinmurens fall såldes människor till länder inom EU och övriga Europa från andra kontinenter som exempelvis Afrika och Asien. Men när det kalla kriget tog slut och det forna östblocket öppnades upp, uppstod en regional marknad som snabbt blev den främsta rekryteringsbasen för människohandlarna med destinationsländer i Europa. Det är helt enkelt billigare och enklare att transportera människor inom Europa.

Åtgärder

Eftersom att barnhandel och all annan typ av trafficking har börjat blivit uppmärksamt först nu på senare år så går bekämpningen långsamt.

UNICEF har länge jobbat över nationsgränsen för att göra en förändring. Dem samarbetar bland annat med andra polis och tull, frivilligorganisationer och lokalbefolkning för att göra en förbättring.

Det UNICEF bl.a. gör är att kolla vilka barn som inte går i skolan och har tecken på dåliga hemförhållanden. För det är oftast dessa barn som riskerar att säljas och skickas i väg för att tvångsarbeta.  Det UNICEF gör då är att kontakta barnens föräldrar för att lösa ekonomiska och sociala problem. Vilket kan ge stora förändringar, barn som annars skulle skickas iväg kan nu fortsätta skolan.

Men UNICEF hjälper givetvis barn som redan har blivit offer för trafficking. Dom hjälper barnen att ”återvända hem” och återhämta sig efter sina hemska upplevelser. UNICEF stödjer också special klasser som hjälper barn att komma ifatt det dem missat i skolan. Dom stödjer också yrkesutbildningar för dem som är äldre.

Jag tycker självklart att det är bra att exempel UNICEF kämpar mot trafficking. Men eftersom att människohandel sker städigt i hela världen så borde det finnas fler eller hårdare regler mot det. Man skulle kunna ha mycket hårdare regler i tullarna så att det skulle vara nästan omöjligt att ta sig igenom med något olagligt. En annan sak jag har tänkt på är att det är nästan omöjligt att förhindra människohandel, för det är sådan stor efterfrågan på slavar, och så länge folk vill ha slavar så kommer de att få dem. För dem är så lätt tillgängliga. Så länge det kommer finnas människor som vill använda slavar så kommer dem att finnas i vårat samhälle.

/ Rasmus Bask

Källor: 

 http://www.unicef.se/stoppa-exploateringen-av-barn-nu/fakta-om-exploatering-av-barn/handel-med-barn

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4nniskohandel

”Kanya, en flicka från Sydostasien, var 16 eller 17 år när hennes far tog emot pengar från en främling som förde bort henne från hemmet för att hon skulle arbeta som hemhjälp. Hon skickades till Storbritannien och fick instruktioner om att ringa till en sydostasiatisk kvinna. Det visade sig att kvinnan sysslade med trafficking. Trots protester tvingades Kanya strax därefter att prostituera sig. Hon och hennes familj hemma i Sydostasien hotades med våld om hon inte lydde. Kanya såldes vidare, för 5 000 £ (ca 65 000 kronor), till en annan sydostasiatisk människohandlare och tvingades att arbeta som hemhjälp.

Så småningom hittades Kanya i en polisrazzia och bad att få åka hem till sin familj. Hon skickades hem och får nu hjälp av en frivilligorganisation och den lokala socialtjänsten. Personen som låg bakom handeln dömdes i slutet av år 2002 till tio års fängelse.”  (http://www.unicef.se/stoppa-exploateringen-av-barn-nu/flickors-berattelser/kanya)

 Det här är en av många historier om personer som blivit lurade att lämna sina familjer för bättre välbetalda jobb, men istället blir slavar som tvingas sälja sig själva eller jobba i hushåll.

Människohandel kallas ofta för trafficking i Sverige. Det innebär att tvinga människor till att bli slavar och prostituera sig eller jobba med hushållsarbete. Det är mest barn och unga kvinnor som drabbas, också ofta de människor som redan har det svårt. Människorna skickas i regel från u -länder till i-länder för slaveri. Dom vistas illegalt i landet utan myndigheternas vetskap, och har därför mycket färre rättigheter. Dessutom blir dom ofta avtagna sina pass av arbetsgivarna och får då ännu svårare att ta sig därifrån. ”Människohandel eller trafficking är en av de mest utbredda och grövsta formerna av våld mot kvinnor enligt Amnesty International”

Så, hur börjar de hela?

För de mesta i fattiga familjer, där kvinnorna redan är förtryckta och har det svårt, utan utbildning och pengar. Dom blir erbjudna jobb i ett annat land och utan att veta riskerna väljer dom flesta att följa med. När de sedan har kommit till landet, så blir dom I-fråntagna sina pass, och tvingas att prostitueras eller jobba med hushållsarbete. Sen kan kvinnorna eller barnen säljas vidare ett antal gånger till olika köpare i olika länder, priset avgörs beroende på åldern och storleken på rumpan och brösten. Dom behandlas som slavar helt enkelt.

 De här är en av de största nackdelarna med globalisering enligt mig. Tack vare all kommunikation och enkelhet att transporteras och kontaktas överallt gör att traffickingen blomstrar, ledarna blir otroligt svåra att få tag på eftersom dom väldigt sällan ens är i samma land där handeln och prostitutionen utförs, utan via Internet och telefon kan hålla kontakten med andra som kan sköta ”grovgörat”. Hela grejen är också väldigt organiserad, vilket all kommunikation bidrar med. Kan inte hitta något positivt med det här. Men det allra värsta tycker jag ändå är att det är en sådan stor efterfrågan på slavar. Utan efterfrågan hade det inte funnits något utbud. Och då hade alltså inte det här problemet funnits. Så att så länge folk vill ha slavar kommer folk att få slavar tror jag, tyvärr.

 Inte utan räddning.

Men som tur är finns det lösningar. Unicef är en organisation som jobbar med traffickingen, för att förhindra slavhandeln. En av deras metoder är att leta efter unga flickor i fattiga länder utan utbildning å pengar, dom som är mest utsatta för trafficking, och hjälpa dem med sociala och ekonomiska problem. Men även andra organisationer så som Amnesty international och rädda barnen jobbar för att stoppa trafficking.

 Jag tycker det är väldigt bra att organisationerna gör arbetet som dom gör. Men eftersom det är en stor globalmarknad så klarar dom inte av att stoppa allting själva, det behövs mer stöd från regeringar, och tillexempel EU för att arbetet mot trafficking ska ta fart. Hårdare regler och lagar speciellt när det gäller tullar så det blir svårare att skicka människorna mellan gränserna. Ett globalt problem behöver en global lösning.

/ Tobias Petterson

 Källor:

 http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4nniskohandel

 http://www.unicef.se/stoppa-exploateringen-av-barn-nu/fakta-om-exploatering-av-barn/handel-med-barn

 http://www.amnesty.se/2008/09/02/trafficking/

Idag ser vi spår av globaliseringen överallt. Till skillnad från för bara några år sedan kan vi idag lätt ta kontakt med människor på andra sidan jordklotet, vi skeppar varor över haven och många av de kläder vi köper har ofta rest runt mellan olika fabriker i olika delar av världen innan de hamnar i affärerna. För oss i västvärlden kan det vara svårt att se något negativt med globaliseringen. De följder som vi ser är oftast positiva. Vi får till exempel tillgång till fler varor, varorna blir billigare då företagen får tag i billigare arbetskraft i bl.a. Asien och Afrika, och på semestern är det inga stora problem för oss att hoppa på ett flygplan mot varmare länder och leva lyxliv ett par veckor. Nej, för att se de negativa effekterna av globaliseringen måste vi se på det hela ur andra synvinklar.

De multinationella företagen ha¬r den större delen av sina fabriker i u-länderna, där lokalbefolkningen får arbete. Här finns två synsätt som det är viktigt att man tänker igenom. Vissa menar att då företagen skapar jobb åt befolkningen och ger arbetarna lön så att de kan försörja sig och sina familjer kan länderna ta sig ur fattigdom. Andra säger att företagen inte alls hjälper u-länderna, utan håller kvar länderna i fattigdom, medan företagen minimerar sina utgifter och ökar sin vinst. På så sätt ökar klyftorna mellan de olika delarna av världen, och vissa menar att det är den största följden av globaliseringen. Ojämlikheterna ökar. För att själv bilda mig en uppfattning om huruvida globaliseringen är bra eller dålig för just arbetarna i fabrikerna tänker jag fokusera på deras förutsättningar till ett bra liv.

Enligt dokumentären Globalisering: Modeglobalisering av UR jobbar det i hela världen omkring 40 miljoner människor i frihandelsområden, och av dem finns ca 250 000 i Sri Lanka. I staden Katunayake arbetar 60 000 människor bakom taggtråden runt frihandelsområdet. 82 % av dem är kvinnor. Ett frihandelsområde är ett område där företag får handla med särskilt förmånliga regler. Ibland kan det innebära att företagen är befriade från skatt under begränsade perioder. Här har arbetarna ingenting att säga till om. Enligt fackföreningsrepresentanten Anton Marcus är det vi kallar frihandelsområden i själva verket fackfria områden, och han har en poäng. Av de 60 000 arbetarna i Katunayake kommer knappt 15 personer på fackmötet. Arbetarna i fabrikerna jobbar enligt ett kvotsystem. Uppfyller de inte kvoten under en viss tidsperiod måste de jobba övertid utan betalning tills de nått målet. På grund av detta system väljer arbetarna ofta att inte ens dricka vatten, för om de gör de måste de gå på toaletten, och det tar tid från arbetet. Ett annat problem är att ogifta kvinnor enligt tradition ska bo hemma hos sina familjer tills de gifter sig, men på grund av sina ekonomiska problem tvingas de bo och arbeta i frihandelsområdena. Detta gör att de får dåligt anseende i samhället.

I en artikel i Aftonbladet skriver Mats Engström om de problem som uppstår på en alltmer globaliserad marknad. ”Filippinerna har en lag om minimilöner, men regeringen har gjort undantag för textilfabrikerna. Annars tar Kina över, heter det” skriver Mats i artikeln. Länder tvingas konkurrera genom exploatering av arbetarna, och om man inte sätter upp regler för hur arbetarnas rättigheter ska skötas är det svårt för dem att hävda sig. I många fabriker finns inga anställningsavtal, och kommer man med invändningar är det inte ovanligt att man blir slagen och avskedad.

Hur kan man då förbättra arbetarnas situation? Det är lätt att se alla felen i det sätt som de behandlas, men samtidigt är det svårt att hävda att det bästa vore att stänga de stora fabrikerna. För trots de hemska förhållandena ger fabrikerna arbete åt folket och en – om än nästan obefintlig – lön.

Dem Collective är ett företag som valt att jobba på ett alternativt sätt. På deras hemsida skriver grundarna att deras vision är ”att visa att det går att förena ekologi, etik, kvalité och genomtänkt design”, och enligt dem själva har de lyckats. De har visat att det går alldeles utmärkt att driva ett klädföretag som går med vinst utan att utnyttja vare sig människor eller miljö. I dokumentären ”Globalisering: Modeglobalisering” berättar Annika Axelsson, ägare av Dem Collective, att de inte lyckades hitta en textilfabrik som uppfyllt deras krav på hur arbetsförhållanden bör vara. Det slutade med att de fick starta en egen fabrik. Här jobbar nu knappt tio personer, och arbetarna får lön så att det räcker månaden ut och blir lite över till sparande – en lön som är nästan tre gånger mer än den lagstadgade minimilön som finns på Sri Lanka.

Enligt mig är Dem Collectives idé en bra väg att gå för att ge arbetarna bättre möjligheter att ta sig ur fattigdomen. Om fler företag ställer krav på arbetsförhållanden och seriöst jobbar med att lyckas med en någorlunda billig produktion som ändå är etiskt försvarbar så kanske hela systemet ändras. Sakta men säkert kan vi skapa bättre arbetsplatser för arbetarna. Som konsumenter måste vi vara beredda att betala aningen mer. Som medmänniskor måste vi stå upp och visa att vi inte accepterar vad som helst. Vi måste ändra på uppfattningen att det okej att vissa har allt, och andra inget.

/ My Vejbrink Starbrink

[1] Dokumentären Globalisering: Modeglobalisering  producerades 2006 av utbildningsradion

[2] http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/matsengstrom/article305374.ab

(Publicerad: 2005-08-09)

 [3] http://www.demcollective.com/

Vi lever i en väldigt global värld, vilket i sin tur på ett sätt gör oss till globala medborgare. Detta visar sig mycket tydligt om man tar sig en titt på fenomenet turism, vilket vid en första anblick kan anses som ett enbart positivt fenomen, men liksom allt annat här i världen finns det även en baksida med detta.

 Turism beskrivs av Världsturismorganisationen som när ”… en person som för nöjes skull är minst tio mil från sin folkbokföringsadress under minst 24 timmar”. Det är alltså, kort och gott, när folk reser bort från sin hemort i icke yrkesrelaterade ärenden. Detta kan innefatta: charterresor, sexturism, kryssningar, medicinsk turism, ekoturism m.fl.

 Vem minns inte SARS-epidemin, eller Svininfluensan? Hade vi inte haft en så pass utbredd turism så hade de sjukdomarna, och även andra sjukdomar, aldrig haft chansen att sprida sig så pass mycket som de gjorde. Enligt Mark E.J. Woolhouses och Sonya Gowtage-Sequerias vid University of Edinburghs forskningsrapport vid namn ”Host range and emerging and reemerging pathogens” är internationellt resande en tydligt bidragande faktor till att sjukdomar sprids globalt.

 Det finns även en positiv sida ur en medicinsk synpunkt av detta kulturella utbyte. Det är att folk som ej har råd att betala för den behandling de behöver i sitt hemland kan åka utomlands och få samma behandling för en tiondel av priset. Självklart finns det även något negativt med detta. Det mest uppenbara kanske är osäkerhet kring kvaliteten på tjänsten man köper, men det kan även vara att man inte kan vara säker på att organ som man får vid en transplantation, eller dyl. är tillförskansade på ett moraliskt oklanderligt sätt.

Turismen påverkar även kulturen. Den förändras i takt med att turismindustrin växer i ett land. Faran med det är att kulturen som den utövades från början försvinner till förmån för en lättillgänglig turistvänlig version av kulturen. Detta innebär att efterhand försvinner kulturen mer och mer, och med den försvinner landets egenheter. Detta kan anses negativt, men man kan även se det som att de olika kulturerna berikar varandra med det bästa från de båda.Det kan även verka för att bevara kulturuttryck så som danser, sånger, språk och föråldrade seder just eftersom de anses intressanta och exotiska för turister.

 Turism kan öka förståelsen för andra kulturers egenheter, och därmed minska rädsla för olikheter.

 Ett starkt motargument mot resande i allmänhet är miljöpåverkan. Som turist lockas man ofta till exotiska och unika ekosystem med inte sällan utrotningshotade arter. Detta kan leda till att trycket på miljön blir så stort att det påverkar ekosystemet negativt. Detta är något jag har upplevt själv under mina resor i Sydostasien. Vi har besökt samma ställe, Tioman island, en ö omgiven av korallrev utanför Malaysias östkust, två gånger med ett mellanrum på 5 år. Vid vårt första besök förundrades vi över korallrevets färgprakt och artrikedom. Vid vårat efterföljande besök var korallen närmast hotellen i det närmaste utdöda. Detta beror troligtvis på övergödning från hotellens avlopp som löper ut i havet.

 Att turister märker, så som vi gjorde, att naturen påverkas av turismindustrins framfart kan leda till att man som individ reflekterar över sin påverkan i naturen. Detta kan i sin tur leda till att fler agerar för att bevara ekosystemen.

 I små länder utan någon etablerad industri kan turism fungera som en inkomstkälla för stora delar av befolkningen vilket kan leda till ökad levnadsstandard. Men detta är ett känsligt ekonomiskt system, på grund av att det är snabba skiftningar i vilka länder som är populära resemål. Dessa skiftningar kan bero på många olika saker. Till exempel så är det väldigt få som väljer att besöka ett land som är drabbat av terrorism, sjukdomar eller naturkatastrofer. Det kan även bara bero på nyckfullhet bland turisterna.

Detta är dock bara några av de aspekter man kan se på när det gäller fenomenet turism. Min personliga åsikt är att det är en mycket trevlig sysselsättning att resa i världen. Det kan ge upplevelser som man minns hela livet. Jag tror inte heller att det är en fluga, eftersom internationella resor har ökat stadigt sedan 1950-talet då det blev tillgängligt för allmänheten, utan jag tror snarare att det är något som alltid kommer att finnas kvar i någon form.

Det finns negativa saker med allting om man letar efter dem. Jag tror dock turismen för med sig mer gott än ont.

 / Johan Fors

Källförteckning

http://en.wikipedia.org/wiki/Culture

http://www.cdc.gov/ncidod/EID/vol11no12/05-0997.htm

http://en.wikipedia.org/wiki/Medical_tourism#cite_ref-Goering_March_28.2C_2008_6-0

http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2008/Februari/Turism—en-viktig-handelsvara/

 Maffian – Costra Nostra är en organiserad brottslighet som anses ha sina rötter sedan 1800-talets mitt under revolutionsåren i södra Italien – Sicilien. Men idag är maffian en global brottslig organisation som har etablerat sig och satt skräck i stora delar av vår värld genom bland annat utpressning och våld.

 Pengar = Makt

 Maffian omsätter rejäla summor pengar där narkotika, prostitution, smuggelgods och utpressning räknas vara de största inkomstkällorna. Men man tjänar även stora mängder på livsmedelfusk, illegal sophämtning och piratkopiering för att nämna några delar. Maffians makt är som jag ser det alldeles för stor. Som exempel så är 80 % utav södra Italiens affärsverksamheter tvungna att betala så kallad ’’Pizzo’’ – Skyddspengar för att inte riskera att tappa sin affär eller att inte få ha den i fred.

 Gör det svårt för nya företagare

 Maffian skrämmer utländska investerare att satsa och starta företag som skapar jobb för landets invånare. Utan maffia har länder med stor maffiainblandning haft en helt annan utveckling och välfärd.Då kan man ju undra varför man inte investerar p.g.a maffian?

Detta tror jag beror på att det är stor risk att maffian antingen tar över företaget eller att man som investerare inte vill bli trakasserad och tvungen att betala ´´Pizzo´´. Så istället för att ta den risken avstår man ifrån att investera i land med stor maffia-verksamhet. En studie från en Italiensk undersökning visar att 9 av 10 avstår från att starta företag i södra Italien p.g.a maffians makt och sätt att bete sig mot företagarna i landet.

 Finns det inget positivt med maffian då?

 Jag kan inte hitta något som pekar på att det finns något positivt alls med maffian. Det enda jag kan tänka mig är skyddet för de som betalar ’’pizzo’’-pengarna. Dessa kan leva utan att vara rädd för maffian så länge man sköter sig, men det är ändå en negativt att måsta betala för att inte vara rädd.

 Hur kan dom stoppas?

 Jag anser att möjligheten till att få slut på maffians framfart i världen är totalt omöjlig då man inte är säker på hur stor maffian är eller hur de arbetar. Så länge pengarna, girigheten och maktlystnaden styr människan tror jag inte att det går att ”utrota” maffian.

 Omsättning genom de olika ’’verksamheterna’’/år – COSTRA NOSTRA

 Droghandel – ca 8 billioner euro 

 Vapenhandel – ca 1,5 billioner euro

Lån – ca 1,4 billioner euro

’’Pizzo’’ – ca 6,8 billioner euro

/ Mattias Viklund

Källor:

http://www.resoteket.se/italien/117-om-landet/400-maffian-i-italien#magictabs_zav90_1

 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/maffians-grepp-om-italien-hardnar_538367.svd

 http://en.wikipedia.org/wiki/Mafia

  http://www.crystalkiss.com/top-10-biggest-mafias-around-the-world/

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Maffia

 Skoindustrin är en av det mest globaliserande industrierna i världen. Skorna tillverkas i väldigt många olika länder. De kanske designas i Sverige men tillverkningen av själva skorna kan till exempel ske i Kina. Materialet kanske kommer från något annat U-land? Det är svårt att veta var allt kommer ifrån. Det är inte många som vet att det är en gigantisk lång kedja som sker bara för att tillverka ett par skor.

 Något som det flesta inte heller vet är att arbetarna som gör de här skorna bara får ett fåtal kronor i timlön. Arbetsdagarna är extremt långa. Det är inte som här i Sverige att man jobbar 8 timmar som heltid utan 8 timmar är ingenting för dem. Deras arbetsdagar kan se väldigt olika ut från dag till dag. Det beror på när deras tillverkning av skor är klart. Något som arbetare runt om i världen får stå ut med när det kommer till skotillverkning, är att det alltid finns farliga kemikalier och andra hälsofarliga ämnen runt omkring dem. Det finns ingen ordentlig skyddsutrustning utan de får till exempel stryka lim med bara händerna. De får andas in lösningsmedel som är farligt för kroppen och kan orsaka förlamning. Bara för att det är så vanligt med förlamning inom skoindustrin så har det till och med tillkommit ett nytt ord för detta ”shoemaker´s paralysis”. Det är inte bara förlamning arbetarna kan råka ut för. De finns också en större risk för att drabbas av cancer eftersom de dagligen andas in damm av läder som innehåller krom. Krom är en tungmetall som man använder när man garvar lädret. Det är både farligt för miljön och skadligt för hälsan och en viss sorts krom kan vara cancerframkallande.

Vi som bor här i Sverige tänker inte på att vi också kan drabbas. Vi tror att vi bara använder skorna och därför inte utsätts för någon risk men där har vi verkligen fel. I en dansk undersökning enligt ”Rena Kläder” visar det att upp till 300 personer får kromallergi varje år i Danmark. Det är på grund av att det är så hög halt av krom i vanliga skor. Det finns än inga bestämmelser i Sverige på hur mycket krom det får finnas i skor men det kommer väl med tiden. 2008 gjordes det en undersökning i ”Göteborgs-Posten” som visade att flera skomodeller innehöll relativt höga halter av just krom. Även fast dessa undersökningar görs så tycker jag att Regeringen reagerar för lite. Det händer ingenting. Ingen gör så att det blir bättre!

 Jag tycker Regeringen ska ta tag i den här situationen på allvar. Den här frågan har varit med i många år nu och det är alldeles för mycket prat och det blir alldeles för lite gjort. Om inte Regeringen gör någonting så måste alla vi andra ställa upp och hjälpa till. Det finns väldigt lite information om detta men på hemsidan www.renaklader.se har ett syfte med att göra en informationsspridning om just arbetsvillkoren inom kläd och skoindustrin.

 Om du nu är en av de människor som äger ett par converse eller ett par andra skor. Tänk framåt och tänk vad du kan göra just nu. Är det okej att låta människor dö för att vi ska få gå omkring i ett par converse? Är det okej att låta människor varje dag bli förlamande för att de jobbar och sliter för att just du ska få gå omkring i olika skor. Om det här skulle handla om klädindustrin hade jag gett förslag på att köpa rättvisemärkta kläder och tänka miljövänligt på det viset. Men när det gäller skoindustrin så har den inte kommit lika långt i utvecklingen så utbudet av rättvisemärkta skor är inte så stort.

 Nästa gång du tittar ner på dina skor tänk efter och se mer en ett par snygga skor. Det kan handla om liv och död.    

 Av: Linda Nilsson

2010-04-12

Visst är glädjen stor då en billig och snygg tröja dyker upp i affären under shoppingrundan. Men baksidan av vår lycka är större än många tror.

I vårt land är konsumtion en viktig del för att ekonomin ska gå runt och fungera. Desto mer vi handlar ju fler jobb kan vi få så vi tjänar mer pengar. Anledningen till att vi kan gå och köpa ett klädesplagg så billigt är i grunden vår egen förtjänst. Vi efterfrågar billiga kläder och företagen gör allt för att vi ska få det. Tack vare vår globaliserade värld kan företagen flytta ut sin tillverkning till andra länder där arbetskraften är billigare. Fattiga människor blir lyfta ur sin fattigdom och får jobb. Företagen tjänar på den billiga arbetskraften och vi konsumenter får billiga kläder som vi kan köpa mycket av.

Det vi ser av denna klädhandel idag är dock på tok för lite. Vi ser att det finns ett stort urval kläder på alla affärer och att det oftast står Made in China på etiketten. Det vi inte förstår är innebörden av de elva bokstäverna. Vi ser inte att bomullen har odlats genom konstgjord vattning som tömt stora delar av sjöar, att människor dör i mängder av alla bekämpningsmedel som obarmhärtigt sprutar ut över dem och bomullen. Vi ser inte barnen som arbetar tolv timmar om dagen för att bara få fyra kronor i lön. De livsfarliga färgämnena som människor i Asien trampar in i tyget med bara fötter och de kvinnor som blir sextrakasserade och hotade av sina chefer ser vi inte.

Därför tycker vi att det är ett bra pris. Vi köper plagget och bidrar så till att förstöra livet och miljön för miljontals människor.

Den positiva sidan är att människorna åtminstone får jobb. Utan fabrikerna skulle många bo på gatan. De kan nu köpa lite mat och kläder. Vissa kanske till och med får gå i skolan. Vi får billiga kläder och har ett urval att välja mellan varje morgon. Den lyxen vill vi väl inte missa?

Vi kan dock inte bortse från alla fibrer som virvlar runt i fabriken och förstör lungorna för kvinnor och barn. Bullret som ger hörselskador, de långa arbetsdagarna och de flesta fabriker som till råga på allt helt saknar avloppsrening så gifterna åker rakt ut i mark och vattendrag. Vi kan inte heller bortse från att sökordet ”klädindustrin” på Google ger ”barnabete” som relaterad sökning.

Som tur är finns det tips för dig som numera är den medvetne konsumenten. På naturskyddsföreningens hemsida finns ett dokument som ger många bra riktlinjer.

Du kan minska köp-och-släng beteendet genom att köpa tyg med bättre kvalité som håller längre samt använda kläderna under längre tid. Då du verkligen tröttnat på dem eller växt ur dem kan du ge bort till någon kompis eller till en second hand butik. Köp kläder på second hand. Blir dina kläder omoderna kan du sy om dem. Om du verkligen vill köpa något nytt så fråga efter miljö och rättvisemärkta produkter i affären. Lite enklare saker att tänka på i vardagen är att inte tvätta kläderna i onödan, häng ut dem på vädring istället.

Då du tvättar är det bäst att fylla maskinen helt och använda miljövänligt tvättmedel. För att spara energi kan du låta textilen lufttorka. Det finns flera sidor på Internet och affärer där du kan köpa miljömärkta kläder och även andra varor.

Anna-Maria Nilsson skrev i en uppsats (2007-12-17, Jokkmokk, Bokenskola) ett citat av Leo Tolstoy:
”Jag sitter på en mans rygg, tvingar honom att bära mig och kväver honom och ändå försäkrar jag både mig själv och andra att jag tycker synd om honom och önskar att på alla sätt lätta hans börda… förutom att kliva av hans rygg.”

Genom att använda dessa tips som riktlinjer kommer vi sakta men säkert lätta bördan och kliva av mannens rygg. Vi konsumenter har makten. Efterfråga rätt saker och hjälp varandra att göra vår värld lite bättre.

 Frida Nestander

Källanvisningar:

 www.rattviseakademin.se

 http://www.rattvisemarkt.se/obj/docpart/a/a65b838f7e3018b36c01c364ceda59c2.pdf

 www.sweden.gov.se , Anna-Maria Nilsson, 2007-12-17, Jokkmokk Bokenskola.

 www.renaklader.org/industrin

 www.naturskyddsforeningen.se    

 http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Ovrigt/utstallningsaffischer_textiltema.pdf

”Bortförd mot sin vilja, såld och tvingad att bli billig arbetskraft, prostituerad, tjuv, tiggare, drogkurir” förklarar www.barnenshopp.se trafficking och jag tycker de slår huvudet på spiken med just de orden. Barn under 18 år blir tvingade att sälja sex, de blir våldtagna och tvingade att ta droger men det mest skrämmande är att de lever under tvång och hot dagligen. 85 % av alla som faller offer för trafficking är kvinnor och hela 50 % av dem är barn under arton år enligt en undersökning som FN gjort. De människor som blir offer för trafficking har ofta lurats om att transporteras till ett bättre liv. De barn som hamnar i den onda cirkeln för människohandel/ trafficking kommer ofta från fattiga länder.  På grund av det skickar föräldrarna sitt barn till (vad de tror) bättre levnadsförhållande där de får möjlighet till utbildning och välbetalda jobb. Men vad de inte vet är att barnen ofta utsätts för våld, tvång och sexuellt utnyttjande. Detta kallas Falska löften och är oerhört vanligt inom den illegala sexindustrin. Men det är inte alltid föräldrarna skickar iväg sitt barn frivilligt. unga kvinnor och barn kidnappas varje dag från sina hem och rikskriminalpolisen säger att man har 24 timmar på sig att hitta den försvunna personen innan det är för sent.

Människorna smugglas från sina hemland med båt eller bil över hela världen. Men sker främst från landsbygd till större städer eller från fattiga delar av världen till rikare områden.

Trafficking förekommer överallt, bakom hörnet, i huset bredvid och i många städer/samhällen  över hela världen.

 Varje år transporteras över 400-600 kvinnor och ett okänt antal barn till Sverige som är ett destinationsland. Offer från Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien, Rumänien, Moldavien och Ungern och hälften av alla kvinnor som kommer till Sverige är från Ryssland.

De kriminella grupper som anordnar möten med dem som köper sexuella tjänster av barnen tjänar över 51 miljarder kronor varje år. Det är lätt förtjänta pengar och varje dag kommer en ny kriminell grupp in i den illegala sexindustrin och för varje ny grupp blir det nya offer.

För att förhindra detta globala problem jobbar många organisationer flitigt för att ständigt komma på nya åtgärder. Unicef har ett samarbete med tullar, poliser och lokalbefolkning över nationsgränser där de strävar efter att få en bättre lagstiftning och rehabilitering för offren som de lyckats rädda.

Jag tror att man kan föreläsa i skolor över världen om detta, kanske att människor som lyckats rehabiliterat sig så pass bra kan berätta om vad det gått igenom och vad det innebär. Jag tror det kommer öppna många ögon. Att informera unga kvinnor och barn är också någonting vi borde sträva efter. Men ett strängare straff för ”hallickar” tror jag inte kommer lösa något problem.

“The fact that slavery – in the form of human trafficking -
still exists in the 21st century shames us all”
Executive Director Antonio Maria Costa UNODC”

Amanda Waara

Mycket har hänt inom klädindustrin. För 50 år sedan gjordes de flesta kläderna på den svenska marknaden här i Sverige, men allt eftersom började företagen leta billigaste produktionstillverkningen. Den hittade de i de länder där arbetslösheten var stor och löneläget var lågt[1]. Idag sysselsätter exempelvis H&M  600 000 människor i deras fabriker i Asien.

Vissa länder har ”Ekonomiska frizoner” vilket betyder att regeringen har satt upp fabriker i ett avskärmat område. På de fabrikerna har de tagit bort regler t.ex. Vissa tullar och rätten att organisera sig, just för att det ska bli mer attraktivt för företagen att lägga produktionen där.[2]

Det största problemet inom klädindustrin är hur arbetarna behandlas. I lokalerna är det dålig luftkonditionering, dåligt ljus, högljutt och skyddsutrustning finns inte. I luften är det fullt med partiklar och damm av bomull som arbetarna andas in och det leder till svåra lungskador. Oftast finns det inga skyddskläder när de arbetar med kemikalier, utan de jobbar med bara händer och utan munskydd.Det krävs mycket kemikalier när man gör bomull. För ett kilo bomullstyg krävs det mellan ett halvt och ett kilo kemikalier och varje år blir 3 miljoner människor förgiftade och ungefär 20 000[3].

Arbetarna har dålig lön och väldigt långa arbetsdagar med ett högt tempo. På vissa ställen får de bara 30 sek/ söm, sen ska den vidare till nästa station. För att kunna leva på sin låga lön väljer de att jobba långa arbetspass och jobbar även över. De får inte heller bilda fackföreningar och förhandla om bättre löner och de blir ofta diskriminerade. Köper du ett par jeans för 400 kr går mellan 2 till 20 kr till arbetarna. [4] Kvinnorna blir även på vissa ställen sexuellt trakasserade[5].   

Men det finns inte bara dåliga saker med klädindustrin. Det finns även positiva saker också. För storföretagen är det positiva att de kan få sina kläder billigt producerade för att arbetskraften är så billig och arbetslösheten är hög. Det öppnar arbetstillfällen i fattiga områden, de får det lite bättre än innan de började jobba på fabriken. Det är 80 % kvinnor som jobbar i fabrikerna och det är ett tillfälle för dem. Oftast är det så att kvinnor inte får jobba för att det anses vara ett ”mansgöra”. De som arbetar får ett ställe att bo på eftersom de bor på området de jobbar på. Länderna får även vara med och konkurrera på världsmarknaden och förbättra deras ekonomi.

Sen så har det faktiskt blivit bättre om man jämför nu med hur det var för 10 år sen. För 10 år sen hade ingen någon aning om hur arbetarna hade det på fabrikerna, barnarbete förekom och det var mycket sämre ställt då. Men nu när vi faktiskt vet om det, så finns det organisationer som åker ner till fabrikerna och pratar med arbetarna för att få höra ur deras synpunkt. Idag är det sällan som det finns barnarbetare för att inget företag i väst accepterar det.

Företagen har fått mer krav på sig att införa uppförandekoder där företag och fabrik kommer överens om en accepterad standard, och sen se till att fabrikerna håller sig till reglerna. De första uppförandekoderna var väldigt luddigt skrivna, så ILO (International Labour Organisation) skrev då modellkoder om hur de tyckte att koderna skulle se ut. Idag har de flesta företag uppförandekoder med direktiv till ILO:s modellkoder[6]. Och nu med dagens teknik får vi lättare information om vad som händer i en fabrik i Kambodja tex.

Arbetarna vill inte att fabrikerna ska läggas ner för då blir de utan jobb. De vill bara att det ska bli förändring på standarden och deras löner. Storföretagen och fabrikerna måste komma överens om bättre uppförandekoder och fler kontroller per år för att se till så att det hålls, de måste få mer krav på sig. Det borde finnas något max belopp på hur mycket jobb en fabrik får ta på sig, utan att bara tänka på att tjäna pengar. Fabrikerna måste bli bättre utrustade med luftkonditionering, ljus, skyddskläder m.m. Det borde finnas regler för att bilda fackföreningar. Vi konsumenter måste bli bättre på att kräva mer av företagen vi köper kläder av.

Kan du med gott samvete köpa ett par jeans för 400 kr och veta att ungefär 2 till 20 kr går till arbetarna? Vi får acceptera att kläderna blir dyrare, de ska inte bli utnyttjade bara för att vi ska kunna handla billigare kläder. Det finns alltid alternativ om man inte vill köpa det allra dyraste. Som att handla på second hand eller sy egna kläder.

Men kom ihåg, man ska inte sluta köpa kläder. Vi måste bara hjälpa till med en förbättring för alla miljontals människor som syr våra kläder.

Tove Lindqvist

 [2] www.sli.se

Dokumentären ”vet hut!: Onda jeans”

 [3] www.sli.se

Dokumentären ”vet hut!: Onda jeans

 [4] www.sli.se

Dokumentären ”vet hut!: Onda jeans

 [5] http://www.renaklader.org/industrin/sexuella-trakasserier

[6] http://www.handels.se/home/handels2/home.nsf/unidView/643EFE2C1A24C2D8C12571C40040933F/$file/Rapport%20Mode.pdf

Blir du glad av att hitta de där byxorna du vill ha med en röd lapp hängandes på sig eller tycker du att en klänning på H&M för 199kr är dyr? – då är du inte ensam. I vårt samhälle vill vi ha så billiga varor som möjligt men för att kunna köpa billigt måste produktionen vara billig. Det gör att pressen på fabrikerna blir hög och därmed blir arbetsförhållandena lätt dåliga.

I dokumentären Globalisering: Modeindustrin får man veta att modevärlden är en av de allra mest globaliserade branscherna. Bomullen odlas i ett land, sedan skickas den vidare till något annat land där tyget görs och hinner nå ytterligare några länder innan det blir kläder som når fram till butikerna och vi kan handla. Tidigare tillverkades våra kläder i de nordiska länderna men så är det inte längre. Nu beställer vi bara rätt design och över olika varumärken. De flesta av våra kläder tillverkas nu i Kina, Indien, Bangladesh och Kambodja. Att kläderna tillverkas i andra länder har gjort att vi kan köpa billigare kläder eftersom kraven på löner är lägre i dessa länder än våra. Det har också skapats nya jobb på platser där det förut funnits lite arbeten.  Därmed har levnadsstandarden ökat för många.  

Även om levnadsstandarden har ökat har de som arbetar på fabrikerna det väldigt dåligt. De har långa arbetstider,  väldigt låga löner och arbetsplatsen är i många fall en fara för hälsan. Den har ofta väldigt hög ljudnivå och det finns mängder av damm i luften. Det används också mycket kemikalier inom klädindustrin. För att tillverka t.ex. 1kg bomullstyg använder man 0,5-1kg bekämpningsmedel och kemikalier. Enligt dokumentären Vet hut! Onda jeans blir varje år 3 miljoner människor förgiftade av kemikalierna och 20 000 dör. Ett annat problem med att man använder så mycket kemikalier är att naturen blir förstörd. Många floder och åkrar blir förstörda och det gör att det inte ens blir möjligt för arbetarna att gå tillbaka till jordbruket. Det är också svårt för arbetarna att själva göra situationen bättre eftersom det är svårt att organisera sig fackligt. I Kina är det till och med förbjudet.

Varför arbetsmiljön är så dålig är för att vi konsumenter vill ha så billiga kläder som möjligt men som också har en hög kvalité. Konkurrensen mellan alla företag är stor och det gör att pressen på fabrikerna blir hög. I och med globaliseringen kan företagen lätt flytta sin produktion till ställen där produktionen är billigast. För att ens få produktionen har man inte råd att satsa på arbetsmiljö då det kostar för mycket.  Fabrikerna har dåliga arbetsförhållanden då lågt pris är det viktigaste.

Om det är vi som har drivit fabrikerna till dåliga arbetsförhållanden borde vi väl också kunna göra det bättre för dem? Man kan lätt känna att man borde sluta köpa kläder som är producerade i låglöneländer men det är inte en bra idé. Arbetarna vill hellre ha ett arbete än inget alls. Vi ska istället ställa högre krav på företagen att deras kläder ska vara tillverkade under bra arbetsförhållanden genom att till exempel bara köpa de kläderna vi vet är schysst tillverkade. Köper fler t.ex. rättvisemärkta kläder ökar efterfrågan på just sådana kläder och företagen kommer då vilja producera mer av de kläderna.  Vi måste då vara beredda på att betala mer.

En annan sak man kan göra är att kontrollera fabrikerna på ett bättre sätt. De stora företagen har kontroller på fabrikerna för att kolla hur produktionen av deras varor sköts. De kontrollerna borde kunna ta fram de största problemen och göra så att fabriker som har för dåliga arbetsförhållanden tas ifrån företagsproduktioner. Problemet är att kontrollerna inte alltid går rätt till. Kontrollerna görs ibland av arbetare från samma företag och eftersom de är måna om sin egen vinning kan man inte vara säker på att de gör sanningsenliga rapporter. Det är bättre att kontrollerna görs av kontrollanter utanför det aktuella företaget. Även om kontrollerna går rätt till ifrån kontrollanternas sida kan fabrikerna ha gjort det bättre för arbetarna just för att det vet att de ska bli kontrollerade. Så här säger en arbetare i Indien till renakläder.se: ”Vi får alltid semester så fort etiska kontrollanter kommer till fabriken”. Kontrollerna måste vara oförberedda och gjorda av någon utanför företaget.

Så alla vi som tycker att en klänning för 199kr är dyr kanske ska känna efter om det är värt att människor far riktigt illa och en del till och med dör för att vi ska kunna köpa billiga kläder. Vi måste tänka om och inse att vi måste betala mer och köpa kläder som är tillverkade under bra förhållanden, t.ex. rättvisemärkta plagg eller miljömärkta för att det här problemet ska försvinna.

Av: Josefin Åhlström Riklund 010412

Källor:

Dokumentären: Vet hur! Onda jeans.

Dokumentären: Globalisering: Modeglobaliseringen.

 http://www.renaklader.se

 Billdkällor: http://www.martin.widen.nu/blogg/uploaded_images/vita-jeans-rea-747878.jpg

 http://www.fokus.se/t/i/440/2007/11/nyhklader.jpg